torsdag 26 juli 2012

#242 Boondock Saints (1999)

Ett par två-äggs tvillingar sätter ut på ett korståg i Boston för att rensa staden från de ondskefulla män som opererar där, alltmedan de spåras ner av en FBI-agent.

Willem Defoe gör sin del av filmen bra, som den professionella FBI-agenten som med lätthet löser brott, eller åtminstone kan se vad det är som har försiggått på en brottsplats. Sean Patrick Flanery och Norman Reedus gör sina respektive halvor av tvillingduon bra även de. Men det kändaste namnet i rollistan, bortsett från Defoe är troligen Billy Connolly. Manuset är riktigt bra, de blandar komik, med religiösa seder, spänning och bra effekter så att filmen i sin helhet blir till ett nöje att se på, trots att det avbildas otaligt dödande av människor, till och med en katt slipper inte undan. Ser du på denna här kommer du inte känna att du precis slösat två timmar av ditt liv, och du kommer troligen inte känna så nästa gången du ser den heller.

Jag ger "Boondock Saints" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 48 min

tisdag 24 juli 2012

#241 Big (1988)

När en pojke önskar att han vore stor vid en Zoltar önskemaskin, vaknar han upp nästa morgon och finner sig själv i en vuxen mans kropp, bokstavligen över natten.

Tom Hanks spelar den 32-åriga 13-åringen riktigt bra. Han gör ett övertygande framträdande, tillsammans med det helt okej manuset blir det en bra film. Det är roligt att de tagit med den gamla arkadmaskinen "Zoltar Speaks", en maskin där du stoppar i ett mynt och sedan gör en önskning, sedan kommer ett kort ur maskinen där det står om din önskan uppfylls eller inte (man kan gissa att det alltid står det första alternativet på alla kort som spottas ur). Big är definitivt värd att se, även om det inte är tidernas bästa film så kommer den med stor sannolikhet tillfredsställa begäret efter en romantisk komedi med bra skådespel.

Jag ger "Big" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 44 min

#240 The Dark Knight Rises (2012)

Åtta år senare övervälmar en ny brottsling, Bane, Gothams poliser, och den mörka riddaren återkommer för att skydda staden som märkt honom som en fiende.

Ett grymt bra avslut på den mörka trilogin om hjälten som är rädd för fladdermöss. Bane spelas förvånansvärt nog av Tom Hardy, han spelas här som en vanlig människa och inte en superskurk. Visst, han är en väldigt stark och lugnt psykopatisk skurk. Manuset tillsammans med skådespelet gör det här till den absolut bästa i trilogin. Har du inte sett den än, gå och se den, du kommer med största sannolikhet inte att ångra dig. Skådespelet är bra från skådespelarna, men inte bra från vissa statister, ett exempel på detta är när den mindre armén av poliser attackerar de som fått ta över Gotham City, när vissa av poliserna, dvs statisterna, faller till marken gör de det på et riktigt genomskinligt och dåligt sätt som gör att man tappar tycker för just den scenen.

Hjältar: Batman, Catwoman, Robin
Skurkar: Bane, Talia Al Ghul, Ra's Al Ghul, Scarecrow 

Jag ger "The Dark Knight Rises" betyget 10 / 10
Speltid: 2 tim 44 min

#239 The Dark Knight (2008)

När Batman, Gordon och Harvey Dent attackerar maffian, släpper de clownen ur lådan, Jokern, som är inställd på att vända Gotham mot sig självt och dra ner alla hjältar till sin nivå.

Heath Ledger gör troligen den bästa Jokern genom tiderna, åtminstone den grymmaste, han spelar rollen superbt och det är i princip han som själv gör filmen värd att se, den skulle inte vara närapå lika bra om inte han hade fått den här rollen. Visst, alla de som följde med sen Batman Begins lyfter även de upp filmen, men inte lika mycket som Ledger. Manuset är inget att svimma över, men det är ändå helt okej. Det är en härlig blandning mellan seriös och komik, det är klart det måste finnas med komik när huvudskurken är en clown.

Hjältar: Batman
Skurkar: Joker, Scarecrow (kort framträdande), Two-Face

Jag ger "The Dark Knight" betyget 9 / 10
Speltid: 2 tim 32 min

#238 Batman Begins (2005)

Bruce Wayne förlorar sina filantropiska föräldrar till ett meningslöst brott, år senare förvandlas han till Batman för att rädda det brottshärjade Gotham City som är på gränsen till en förstörelse från en uråldrig ordern.

Christian Bale är Batmans nya ansikte, med sig har han en halv drös med exceptionella skådespelare; Michael Caine, Liam Neeson, Gary Oldman och Morgan Freeman, vilka alla gör riktigt bra ifrån sig. Även resten av skådespelarlistan gör bra ifrån sig, men det är för dessa fem skådespelare man sätter sig för att se filmen, om man inte vet något om den innan utan bara vilka som är med i den. Manuset är bra, det man däremot kan finna lite lustigt med den här nya versionen av Läderlappen är hans röst, det låter nästan som om Bale gurglar kulor när han pratar som Batman. Filmen är riktigt bra, en mörkare variant av Gothams hjälte än vad vi sett i tidigare produktioner.

Hjältar: Batman
Skurkar: Scarecrow, Ra's Al Ghul

Jag ger "Batman Begins" betyget 8 / 10
Speltid: 2 tim 20 min

torsdag 19 juli 2012

#237 Deathrow Gameshow (1987)

Chuck Toedan är värd för ett tävlingsprogram för dödsdömda fångar. Inte helt överraskande har Chuck gjort sig en och annan fiende genom historien, och nu ser det ut som hans tid är kommen.

En rätt så originell idé, riktigt roligt att äntligen få se (även om filmen är 25 år gammal) en film med en handling man inte sett tidigare. Visst det har kanske förekommit någon film med ett tävlingsprogram tidigare, men ett där deltagarna är dödsdömda fångar och där de får en chans att slippa undan sitt dötrista öde och dessutom kunna underhålla tittarna. Skådespelet är inte mycket värre än vad som förekommer idag, bättre än vissa, vilket gör att den helt klart är värd att se. Den är aningen förutsägbar emellanåt, men vilken film är inte det? Det är i så fall en svår en att hitta. Så, slå på TVn, bläddra fram till "Live or Die" and enjoy the show... The Deathrow Gameshow.

Jag ger "Deathrow Gameshow" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 23 min

onsdag 18 juli 2012

#236 The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor (2008)

I den fjärran östern gräver Alex O'Connell, sonen till de berömda mumiemotståndarna Richard och Evy O'Connell, upp den mumifierade förste kejsaren av Qin - en hamnskiftare förbannad av en häxa århundranden tidigare.

Mer i klass med uppföljaren till  The Mummy, än originalet självt, om man tittar på manuset. Idén till filmen hamnar till och med lägre än den förra, då den förra åtminstone följde temat av den första filmen bryter den här helt mot traditionen av att det till exempel ska vara en egyptisk mumie. Effekterna ser mycket bättre ut än i The Mummy Returns, de är mer i klass med hur det vanligen ser ut under den här tiden. Det är tyvärr bara två skådespelare som får vara med i denna traditionsbrytare till uppföljare, Brendan Fraser och John Hannah, annars har man bytt ut de ända andra två karaktärerna som överlevde övergången från film två till tre, Evy och sonen Alex. Alex förstår man att han bytts ut, han ska nu vara någonstans mellan 20 och 30 och den förra pojken kan knappast ha hunnit åldrats över ett decennium på de senaste sju åren, men att de bytte ut Rachel Weisz till Maria Bello är tråkigt eftersom det är henne man är van vid i denna rollen.
     Som sagt tidigare har filmen en del häftiga specialeffekter, men filmen i stort är inte något att hurra för, den är varken bra eller dålig, den är som en skål okryddade nudlar; smakar ingenting men kan åtminstone mätta lite.

Jag ger "The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 52 min

tisdag 17 juli 2012

#235 Rock of Ages (2012)

En småstadstjej möter en storstadskille på Sunset Strip, hon får jobb på den legendariska rockklubben The Bourbon Room, som ska hålla Stacee Jaxx och Arsenals sista spelning, och henns liv blir bättre än hon kunnat hoppas på.

Även om man kanske inte är överentusiastisk för musikaler eller Tom Cruise, så är filmen fortfarande bra. Cruise är inte med lika mycket som andra skådespelare. Speciellt filmens turturduvor Julianne Hough och Diego Boneta, eller ens Alec Baldwin och Russell Brand som spelar ägarna till Bourbon Room. Kärlekshistorien mellan Sherrie och Drew har en distinkt 80-talston över sig. De som växte upp under 80-talet kommer troligen kunna känna igen sig till en viss grad i att vara tonåring och rockälskare. Ta gärna en titt på filmen, speciellt om du är eller har varit en rocker någon gång i tiden.
     En stor anledning till att man kanske drar sig för att se filmen är för att Cruise innehar den viktiga rollen han har. Men även om man har något emot honom som person kan man inte neka det faktumet att han är en bra skådespelare, han tar alla sina roller på stort allvar och tror kanske till och med att han är respektive roll, det är kanske därför som resultatet har en tendens att kunna bli så pass bra som det väldigt ofta blir. Han tränade till och med in en helt ny gångstil så att den skulle se naturlig ut på stora duken.

Jag ger "Rock of Ages" betyget 9 / 10
Speltid: 2 tim 3 min

#234 Cockpit (2012)

Efter att ha blivit uppsagd från sitt arbete som pilot, går hans liv i spillror, frun lämnar honom och tar med sig sonen och Valle tvingas flytta ihop med sin smått fientliga syster. När han inser att hans enda räddning är att bli kvinnlig pilot, börjar hans liv helt plötsligt falla på plats igen.

En väldigt mysig film. Den bringar fram såväl glada känslor, som sorgsna och till och med en och annan strypande när det är något spännande som händer. Filmen visar mycket på hur dagens åsikter egentligen är, även om de som tycker dessa åsikter ofta försöker maskera dem med ursäkter. De blandar både humor och romantik i en blandning som gör att den blir till ett nöje att titta på, Björn Gustafssons karaktärs öde är bara det ett helt underbart komiskt slut för en karaktär som troligen ingen har speciellt mycket till övers för, eller PR-kvinnans reaktion på när Valle kommer ut. Den är hyfsat förutsägbar och väldigt klyschig, men det är aldrig helt fel, och här klarar de av det på ett bra sätt. Man finner sig ofta, åtminstone i slutet av filmen, sitta och tyst heja på med vissa karaktärer. Man kan till och med finna att man suttit och lett genom en stor del av filmen, om det är så att man tycker romantiken är gullig. Jonas Karlsson spelar rollen som man/kvinna eller helt enkelt transvestit riktigt bra, han får till det gradvis bättre man-låtsas-vara-kvinna-skådespelet på ett trovärdigt vis; han är bara en man som låtsas vara en man som låtsas vara en kvinna som låtsas vara okej med situationen hon befinner sig i.

Jag ger "Cockpit" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 36 min

#233 The Mummy Returns (2001)

Imotephs mumifierade kropp skeppas till ett museum i London, där han återigen väcks till liv för att sprida död och förstörelse.

Inte nära på lika bra som originalet, varken manuset eller effekter. Effekterna är rent ut sagt riktigt dåliga på vissa ställen, till exempel animationen av Skorpion kungen, man ser fortfarande att det är Dwayne Johnson som är den enorma skorpion-mannen men det ser riktigt dåligt ut. Något som däremot är riktigt bra med denna uppföljare är att alla originalskådespelare kommit tillbaka Brendan Fraser, Rachel Weisz och John Hannah, Oded Fehr, Arnold Vosloo, och Patricia Velasquez får alla behålla sina respektive roller som goda arkeologer, onda uråldriga egyptier eller heliga väktare. Skådespelet behåller sin kvalité från originalet, visst det är absolut inte de bästa prestationerna i filmhistorien, men det är verkligen inte de sämsta heller. Filmen spelades in ungefär två år efter originalet, men i filmens värld utspelar den sig 9 år efter händelserna i den första, de har till och med en åttaårig son nu.
     Evy säger till Anck Su Namun när denne slåss mot Jon att hon ska slåss mot någon i Ancks egen storlek, det roliga är ju att de är i samma storlek, så Evys replik är en av de mest onödiga och miningslösa i hela filmen.

Jag ger "The Mummy Returns" betyget 5 / 10
Speltid: 2 tim 10 min

#232 The Mummy (1999)

En amerikan som tjänstgör i den franska främmlingslegionen på en arkeologisk utgrävning råkar av misstag väcka en mumie till liv.

En bra äventyrs-fantasy med egyptiskt tema, med en riktigt bra idé ligger bakom manuset. Att en grupp arkeologer råkar väcka en uråldrig egyptisk präst till liv så att han kan svepa in världen i ett kaos bara han kan åstadkomma, och hur dessa arkeologer sedan måste stoppa prästen från att förstöra världen; som man bäddar får man ligga, eller så inser man sitt misstag och byter lakan. Skådespelet är som alltid en stor del av filmens kvalité, det gör sin del i att filmen ses som bra. Brendan Fraser och Arnold Vosloo skapar tillsammans en bra duo mellan gott och ont. Specialeffekterna ser förvånansvärt bra ut för att vara sena 90-tal, det är inte alls så ofina effekter som var så vanliga under det årtiondet.

Jag ger "The Mummy" betyget 8 / 10
Speltid: 2 tim 5 min

#231 Catch me if you can (2002)

En 17årig pojke rymmer hemifrån och ger sig in i bedrägeribranschen för att kunna göra vad han vill, han lurar staten på miljontals dollar genom att låtsas vara en pilot för Pan Am, en läkare och en advokat.

Två av vår tids bästa skådespelare, Tom Hanks och Christopher Walken, samt en av de populäraste utseendemässigt, Leonardo DiCaprio. De gör tillsammans att denna biografiska historia till något man kan titta på med nöje. DiCaprio gör rollen som Frank Abagnale Jr. riktigt bra och Hanks som hans lagliga förföljare. Den är spännande genom hela och den har sina fina romantiska stunder då Frank finner sitt livs kärlek. Även trots att det är en biografisk historia baserad på verkliga händelser har den inte riktigt känslan av att vara det, de brukar ibland kunna få en lite tråkig nyans om man inte är ute efter just den sortens film.

Jag ger "Catch me if you can" betyget 7 / 10
Speltid: 2 tim 21 min

måndag 16 juli 2012

#230 40 days and 40 nights (2002)

Efter en brutal splittring i ett förhållande ingår en man i ett löfte om celibat under Lents 40 dagar, men under tiden träffar han sina drömmars kvinna och kan inte göra något åt det.

En helt okej film, manuset känns även det okej, rätt så rolig emellanåt och kommer troligen att bringa fram ett och annat skratt. Skådespelet är bra, Josh Hartnett får till abstinensen riktigt bra, oftast, man kan nästan tro att han får besvär själv. Det är en intressant idé bakom filmen, men vissa delar känns lite mysko. Bland annat hur ingen verkar reagera på att han i grund och botten blir våldtagen i slutet, Nicole har faktiskt sexuellt umgänge med Matt mot hans önskan, inte ens Matt verkar reagera något speciellt i det faktumet, mer än att han misslyckas med sina 40 dygn med några minuter och att Erica inte blir hans första efter det att den dryga månaden tagit slut.

Jag ger "40 days and 40 nights" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 36 min

onsdag 11 juli 2012

#229 Bad Boys II (2003)

Två lössläppta narkotikapoliser undersöker ett flöde av Ecstacy i Florida.

Påminner mycket om den första filmen om Mike Lowrey och Marcus Burnett. Michael Bay fortsätter sitt arbete med att skapa en underhållande action-komedi, inte riktigt lika bra som originalet, men den håller ändå måttet hyfsat väl. Även denna är fylld med biljakter, eldstrider och explosioner så det nästan väller över. Det är endast Will Smith, Martin Lawrence, Joe Pantoliano och Theresa Randle som fått komma över in i denna uppföljare från originalet. Den kommer med största sannolikhet tillfredsställa tittare som är sugna på en actionfylld film med sin beskärda del komik.

Jag ger "Bad Boys II" betyget 7 / 10
Speltid: 2 tim 27 min

#228 Bad Boys (1995)

Två hippa poliser skyddar ett mordvittne samtidigt som de undersöker en stöld av heroin.

Michael Bay har här skapat en av 1990-talets kändaste action-komedier tillsammans med Will Smith och Martin Lawrence. De spelar två poliser som känns mer som en blandning mellan poliser och en lugnare version av gangbangers som vill uppehålla lagen än ett par poliser som gör sitt arbete "by the book". Anledningen till att filmen blev så populär och att den därför fick en uppföljare åtta år senare är troligen för att den har en hel del explosioner, och massor med biljakt och vapenscener. En helt klart underhållande film med allt man kan tänkas vilja ha i en action-komedi.
     I många actionfilmer där det avfyras tonvis med ammunition tas i princip aldrig den civila livs-faktorn in i beräkningarna, precis så är det i den här också. Man får höra någon civil skadeberäkning, men då har man endast räknat in förstörelse av egendom, främst bilar och byggnader, men det verkar inte som att några liv har beräknats med i ekvationerna över den förödelse som Mike och Marcus lämnat efter sig, de berättades aldrig ens hur många "bad guys" som omkommit i eldstriden på öppen gata.
     Något annat som är allt för vanligt, och som även förekommer här, är det faktumet att huvudkaraktärerna näst intill alltid kommer undan i sista sekund innan något till exempel exploderar, faller ner i en avgrund eller något annat förödande, det slår aldrig fel. Ibland kan filmer överraska också, när våra poliskompanjoner kör ett chicken-race med en av skurkarna i slutet så exploderar inte bilen som krockar med betongbarriären, vilket bryter lite mot Hollywoods fysiska lagar om att allt exploderar vid minsta lilla.

Jag ger "Bad Boys" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 58 min

måndag 9 juli 2012

#227 Ice Age: Continental Drift (2012)

Manny, Diego och Sid sätter ut på ännu ett äventyr, när deras kontinent börjar skifta. Genom att använda sig av ett isberg som skepp kämpar de mot havsmonster och pirater när de utforskar en ny värld. Scrat fortsätter sin jakt efter ekollonet.

En spännande fortsättning på historien om den mest osannolika grupp förhistoriska djur som någonsin förekommit. Det fortsätter i samma anda som tidigare, precis som tidigare är mammuten, den sabeltandade tigern, sengångaren och ekorren de fyra huvudkaraktärerna. Tycker man om alla eller bara någon av de tidigare Ice Age-filmerna kommer man med största sannolikhet finna denna helt klart tillfredsställande, den sätter en mysig och väldigt rolig stämning. Enligt traditionen har skaparna tagit med fler förhistoriska djur, vilket gör det hela lite mer lärorikt, som en historielektion insvept i clown-socker.

Jag ger "Ice Age: Continental Drift" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 34 min

lördag 7 juli 2012

#225 Snow White and the Seven Dwarfs (1937)

När Snow White blir jagad av en avundsjuk drottning, gömmer hon sig hos dvärgarna. Drottningen ger henne ett förgiftat äpple, men Prince Charming väcker henne med en kyss.

Det här är inte bara Walt Disney Productions första animerade långfilm, det är världens första helanimerade långfilm. Baserad på en av bröderna Grimms klassiska historier ha Disney här gjort en barnvänligare version av en grym historia, det enda är att den inte alltid är så barnvänlig, den är emellanåt ganska mörk och hemsk, även om den inte är lika mörk som orginalhistorien. Men som det amerikanska talessättet säger: "No pain, no gain". För att få ett lyckligt slut måste man väldigt ofta gå igenom lite hemskheter först, åtminstone i film. Det här måste vara början till den amerikanska traditionen av att använda sig av vuxna skådespelare för att göra rösten till tonårs karaktärer, här är det en 20årig Adriana Caselotti som gör rösten till den 14åriga Snow White. Enligt dagens mått är slutet dessutom ganska otänkbart, att en 14årig flicka ska gifta sig med en vuxen man, även om han råkar vara en prins.

Jag ger "Snow White and the Seven Dwarfs" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 23 min

fredag 6 juli 2012

#222 Space Jam (1996)

Michael Jordan går med på att hjälpa Looney Toons spela en basketmatch mot slavdrivande utomjordlingar för att avgöra deras frihet.

Trots att Michael Jordan är en basketspelare och inte skådespelare, gör han ett förvånansvärt bra jobb. Men det är inte bara Jordan som spelar sig själv, det är ett helt gäng andra basketspelar som gör detsamma, de gör inte lika bra ifrån sig, men de är inte med speciellt mycket och därför behöver de inte göra lika bra ifrån sig. Det är inte bara basketspelare som spelar sig själva, skådespelaren Bill Murrey spelar även han sig själv, som vän till Jordan.
     Den här typen av film är underhållande och gör att filmen till en större hit hos den yngre publiken, här eftersom barnens eventuella favoritbasketspelare (åtminstone de som var barn under 1990-talet) och ett stort gäng med tecknade seriefigurer från TV som i princip alla känner igen är med i samma film och interagerar med varandra. Manuset är en underhållande idé, utomjordlingar som vill kidnappa seriefigurer, och för att göra upp ska de spela basketboll.

Jag ger "Space Jam" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 28 min

#221 Hancock (2008)

En superhjälte som lever ett tufft liv och har fallit ur allmänhetens favör inleder ett tvivelaktigt förhållande med hustrun till en man inom public relations som försöker reparera hans image.

Om dessa vad de nu är är byggda i par, hur kommer det sig att John Hancock är mörkhyad medan Mary är vit? Borde de logiskt sett inte vara så att de skapades så att de bland annat skulle se likadana ut? Eller är de kanske som salt- och pepparkaren, den ena vit och den andra svart? För att sen hoppa över på något helt annat: Örnar. Hur kommer det sig att det finns så många örnsymboler mer i filmen? För att nämna några så har vi örnmärket på Hancocks mössa, statyn utanför banken där det hålls gisslan och örnen han har med sig strax innan eftertexterna. Kan det vara något som ska symbolisera USA och "den amerikanska friheten" tro?
     En intressant grundstory, som hade kunnat göras bättre, det är inte bara storyn som hade kunnat presenterats bättre, även skådespelet hade kunnat vara bättre, speciellt med tanke på vilka tre skådespelare som innehar de tre största rollerna i hela filmen; Will Smith, Charlize Theron och Jason Bateman, det var inte dåligt de gjorde, det var rätt okej, det hade bara kunnat vara mycket bättre, de har potential för så mycket mer än de gav oss i den här produktionen.
     Men trots att den hade kunnat vara utförd bättre, kan den fortfarande ge en positiv upplevelse, de har inte sparat på specialeffekterna som rör hela superhjältegrejen (styrkan att kasta omkring saker och folk och trycka upp någons huvud där solen inte skiner på någon annan, flygning och så vidare), även om vissa effekter som föreställer att marken, väggar och liknande kraftfullt går sönder, det kan se lite överdrivet ut emellanåt, fast inte heller detta drar ner filmen, det är bara det att filmen troligen hade klarat sig lika bra i ett nedtonat läge.

Jag ger "Hancock" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 32 min

torsdag 5 juli 2012

#219 Alien: Resurrection (1997)

200 år efter hennes död återupplivas Ellen Ripley som en kraftfull hybridklon mellan människa och alien och måste fortsätta sin kamp mot mot utomjordlingarna.

Den avslutande filmen om Sigourney Weaver och hennes sällskapssjuka keldjur. Med tanke på att Jean-Pierre Jeunet bestämde sig för att låta denna fjärde del utspela sig århundraden efter den tredje, hade han öppnat upp sina möjligheter för sitt skapande så brett det bara kunde bli, med de ramar som redan fanns såklart. Det är ganska häftigt att Ripley blivit klonad, så att hon delar en dela av sitt DNA med den drottning av xenomorpher hon bär inom sig. Något som däremot inte är lika häftigt är det vidriga missfoster som drottningen föder, det ser ut som något som ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna komma på. Jeunet för sin franska bakgrund in i storyn på ett sätt som gör att man märker att det inte är en amerikan som står för regin i finalen, ta en titt på vad sista bilden, innan eftertexterna börjar rulla, föreställer.
     Några skådespelare känner man mest bara igen, men skulle troligen inte kunna sätta ett namn på. Medan det finns några få som, åtminstone blivit under det senaste decenniet, är kändare ansikten, främst är det troligen Winona Ryder och Ron Pearlman. Storyn är ganska bra, inte alls lika bra som orginalet och Aliens.

Antal Xenomorpher: Okänt + 1 drottning

Jag ger "Alien: Resurrection" betyget 7 / 10
Speltis: 1 tim 49 min

onsdag 4 juli 2012

#218 Alien³ (1992)

Ellen Ripley fortsätter att bli förföljd av de vilda utomjordlingarna, när hennes räddningskapsel störtar ner på en fängelseplanet.

Det är återigen en ny man som står för regin, den här gången är det David Fincher. Inte riktigt lika bra som sina föregångare, men fortfarande bra, riktigt spännande och lite lärorik för alla Alien-fans där ute. Liksom tidigare så innehar Sigourney Weaver även denna gång huvudrollen. För en gångs skull är det någon mer än Weaver som får ta del i rollistan i fler än en film, Lance Henriksen får vara med i några minuter som den trasiga androiden Bishop, från Aliens, och den person som designade Bishop-modellen, som kommer till Fury för att hämta Ripley och fängelseplanetens xenomorph. Då orginalet utspelar sig ombord skeppet Nostromo och den första uppföljaren till största delen i en koloni på LV-426, så utspelar sig denna på Feorina 'Fury' 161, ett järngjuteri och fängelseplanet för speciellt våldsamma fångar.
     Den här gången är det inte lika många otroligheter som föregår, däremot kan det ses som lite konstigt att Ripley går genom hela filmen utan att chestburstern spränger hennes bröstkorg, skulle kunna vara för att (det är åtminstone vad hon säger) hon bär på en framtida drottning, och dessa tar längre tid på sig att mogna. Det är intressant att man i den här filmen får lite mer kött på benen om xenomorpher, det avslöjas att en facehugger inte bara kan fästa sig på människor, den xenomorphen som härjar på Fury 161 kommer från en kossa, vilket därför borde betyda att den troligen kan lägga ägg i ett gäng andra varelser också. Man kan även lista ut att en alien får drag från den varelse den föds från, eftersom Ripley påpekar att den här rör sig annorlunda jämfört med de hon stött på tidigare, det vill säga de som kommit från människor. Något annat man kan ha märkt vid det här laget är att när en xenomorph fått syn på dig kommer hela rasen att förfölja dig tills du eller alla aliens är dödade.

Antal Xenomorpher: 1

Jag ger "Alien³" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 54 min

#217 Aliens (1986)

Företaget Wayland-Yutani har förlorat kontakten med kolonisterna på LV-426, planeten där besättningen ombord Nostromo fann ett skepp fullt med enorma ägg. Nu skickas en militär räddningspatrull tillsammans med Ripley och en representant från Wayland-Yutani för att undersöka vad som hänt och rädda eventuella överlevande vid en eventuell olycka.

Queen takes Bishop... Hela filmen är som ett två timmar långt parti schack, där den ena sidan bara har bönder och en drottning. En värdig uppföljare till Alien, dock är det James Cameron som står för regin den här gången, vilket kan ses som en bra sak, då han är en ytterst skicklig regissör. Liksom i Alien är det Sigourney Weaver som sparkar stjärt som Ellen Ripley. Den här uppföljaren har inte riktigt följt orginalet Aliens skräckspår, utan har hoppat in mer åt äventyrshållet.
     Det finns några få saker som kan ses som lite fysiskt otroliga, bland annat när Ripley har öppnat slussen ut till rymden för att hon inte längre vill hänga med drottningen, och allt som stoppar henne från att slungas ut i rymdens oändlighet är hennes armbågsled. Att hon dessutom kan hålla emot all kraft av vaccumet i rymden med sina bara händer är något helt otroligt, kan hon vara övermänsklig tro?

Antal Xenomorpher: Okänt + 1 drottning.

Jag ger "Aliens" betyget 8 / 10
Speltid: 2 tim 17 min

tisdag 3 juli 2012

#216 Waiting... (2005)

De anställda på Shananigan's fördriver gemensamt sin tid med sina tramserier.

Var du inte paranoid angående att andra ska hantera din mat innan du äter den finns det en risk för att du kan bli det efter att ha sett vad som föregår på Shananigan's. Är du istället redan orolig över vad som händer med din mat innan du får ut den till bordet borde du definitivt inte titta på vad Ryan Reynolds och alla hans kollegor gör om du beter dig dumt åt.
     En underhållande film som tål att ses flera gånger. Reynolds, Anna Farris, Justin Long och alla de andra skapar en mysig gemenskap kollegor emellan. Det är skönt att se att de trots alla motgångar står upp för och hjälper varandra när det blir tufft. Skådespelet är bra, alla lyckas få till sina respektive personligheter bra, Chi McBride kan verkligen komma in i stadiet av att verka väldigt vis och förstående, och det är inte bara här han lyckas med det, han har det lugna och sansade sättet som får honom att verka som om han vet vad han pratar om och vet mer än han egentligen vet. David Koechner verkar ha en fallenhet för att kunna spela den lite töntiga rollen bra, och ibland även den ganska så perversa gubben som tror att han har en chans att lyckas med den 17-åriga välkomsttjejen vid entrén.

Jag ger "Waiting..." betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 34 min