fredag 26 april 2013

#387 The last stand (2013)

En ledare i en drog kartell rymmer ur ett rådshus och kör så fort han kan mot den Mexikanska gränsen, där allt som står i hans väg är en sheriff och hans oerfarna anställda.

Vad mer kan man säga än att "den sista actionhjälten" är tillbaka, även om det faktiskt inte är Jack Slater vi pratar om. Arnold Swartzenegger gör sig för det mesta bra som den stora tuffa killen med en halv arsenal i bakfickan, att man dessutom slår ihop honom med Johnny Knoxville blir inte annat än underhållande. Till sist är det alltid roligt att få se bra svenska skådisar i amerikanska filmer, i det här fallet Peter Stormare, och som vanligt spelar han skurk, vilket inte gör så mycket eftersom han är bra på det.

Jag ger "The last stand" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 47 min

måndag 22 april 2013

#385 The colors of Evil (2012)

Vivian framkallar en demon som är tänkt att ta hand om hennes mobbare Nancy.

En väldigt gullig kortfilm med en rosa kärleksdemon, vilken antagligen är kärleksbarnet mellan Lucifer och en av ponnysarna i my little pony, och den lilla goth-flickan som så förtvivlat är trött på att bli mobbad av den populära tjejen.

Jag ger "The Colors of Evil" betyget 8 / 10
Speltid: 5 min

torsdag 18 april 2013

#383 The invention of lying (2009)

En dag upptäcker författaren Mark Bellison att han kan säga saker som inte är sanna, vilket är ett första i en värld där ingen vet vad lögn är för något.

Oerhört rolig komedi med skådespelare som kanske inte är i toppklass, men de är helt klart bra  skådespelare hur som helst. Skaparna har visat en trolig möjlighet till hur vår världskulle se ut om man bara plockade bort den simpla förmågan att tala osanning, och vilka konsekvenser detta skulle ha på vårt samhälle, till exempel skulle vi inte ha någon form av fiktion (däribland film och böcker). Författarna har fått fram en rolig berättelse om hur Mark tar tillfället i akt och utnyttjar sin nyfunna förmåga för att få allt han alltid velat ha; kärlek, pengar och berömmelse.

Jag ger "The invention of lying" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 40 min

#382 Escape from planet Earth (2013)

Astronauten Scorch Supernova finner sig själv fångad i en fälla när han besvarar ett SOS från en  ökänt farlig planet.

Lite rolig film där man får följa utomjordlingarna istället för människorna, man får se hur de kan reagera när de påträffar den mänskliga arten. Den påminner dock mycket om Monsters vs. Aliens som kom 2009. De har många gemensamma drag med varandra, men samtidigt har de ett antal olikheter. Det är dock likheterna som får filmen att kännas som något försök till att efterapa den tidigare nämnda filmen för att på det sättet få sig en billig popularitet. Skämten som förekommer, tillsammans med den godkända animationen, gör endå att man inte ångrar sig efter att ha spenderat 1,5 timme tillsammans med den blå utomjordlingen och hans vänner. 

Jag ger "Escape from planet Earth" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 29 min

fredag 5 april 2013

#381 Green Lantern (2011)

Hal Jordan, en stridsflygare, blir utvald av en ring att bli del av en intergalaktisk orden av fredsväktare.

Mitt i en era av remakes och superhjältefilmer började det skina ett grönt ljus över nördarnas hjärtan. DC comics superhjälte Green Lantern skulle komma som spelfilm på stora duken, som alltid var det blandade åsikter om detta, men majoriteten längtade till premiären av de gröna rymdhjältarna. Så kom filmen och ingen ville prata om den igen.

Men det vore lite dumt att lämna det där, när man ändå spenderat två timmar framför detta spektakel. Som sagt var förhoppningarna höga, och det var troligen ingen som blev nöjd efter att sett denna animerade film. Animerad kanske du frågar då. Ja, till största delen är filmen animerad, den är till stor del filmad framför en så kallad green screen, då att man i en dator senare kan göra vad man vill med det som komma skall. Animationerna var inte speciellt snygga, och man såg ganska direkt att ingenting var riktigt när det kom till allt som rörde Green Lanterns orden av väktare och deras krafter. Skådespelet är inte heller det något att hurra över, då hälften av alla karaktärer inte ens finns på riktigt. Med gott samvete kan denna film inte rekommenderas att se om man är ute efter en bra superhjältefilm.

Jag ger "Green Lantern" betyget 4 / 10
Speltid: 1 tim 54 min

torsdag 4 april 2013

#380 Jack the giant slayer (2013)

Det uråldriga kriget mellan människor och en ras av jättar tar fart igen när Jack, en ung bondgårdshand slåss för ett rike och sin kärlek för en prinsessa, öppnar en port mellan de två världarna.

Har man sett trailern för filmen och därför bestämt sig för att inte se filmen, då gör man ett misstag. Trailern gör verkligen inte filmen rätta, det får filmen att verka allmänt dålig, när filmen i sig faktiskt är ganska bra. Manuset är bra, helt klart över förväntan. Den är spännande, men mest av allt är den rolig att titta på. Det roliga består dels i faktiska skämt, några ordvitsar här och var och annat smått och gott som gör att filmer kan bli underhållande att titta på, och dels i valen av skådisar. Att till exempel få se Ewan McGregor i rollen som en högrankad officer (han är förövrigt den häftigaste av filmens alla karaktärer), Stanley Tucci som the bad guy eller Ian McShane som konungen själv, sen var även valet av Tuccis högra hand väldigt kul; Ewen Bremner.
     Då många äventyrsfilmer i det här stuket ofta kan kännas väldigt förhastade i sina scener, att det känns som om till exempel stridsscener går på tok för fort fram för att man ska hinna hänga med. Eller så är de alldeles för utdragna, att de kanske slåss och slåss och slåss och det tar aldrig slut. Men här har man lyckats kasta pilen och träffa mitt emellan fort fort och för långsamt, även om slutstriden är ganska kort, så är den inte förhastad, utan man har lyckats göra den lagom lång, de avslutar den på ett bra sätt. Likadant har man lyckats med större delen av resterande film, ingenting är förhastat, utan lagom långt för att man inte ska känna sig berövad på scener, alternativt känna att filmen stulit tid ur ens liv (så som vissa filmer kan lämna känslor efter sig ibland).
     Till sist kan animationer och special effekter nämnas. Då filmen visas i 3D på biograferna vill man att det ska finnas någorlunda 3D-effekter. Djupet i filmen är helt okej i stora delar av filmen, medan det i några få scener är så pass stort djup att det blir mer platt/2D som uppfattas, med det menas inte väldigt djupa 3D effekter som övergår i 2D utan att det är sådana avstånd i filmens värld att det troligen hade skapat lite av en platt känsla i verkliga livet också. De två scenerna då man faktiskt fick hyfsat 3D känsla är när man får se ur jättarnas perspektiv när de ser ner på människor, man har lyckats få till någon underlig blandning mellan 3D effekter och svindlande känslor. I animationsväg syftas främst den animerade delen av filmen då Jacks pappa/Isabelles mamma berättar historien om kriget mellan människor och jättar. Denna animerade sekvens är horibel för att tala milt. Det ser mer ut som om man klippt in animerade sekvenser ur 90-tals datorspel än att det skulle vara en modern animerad filmsnutt för att ge en bra illustration av legenden kring Kung Erik och skapandet av hans magiska krona. De animerade figurerna är allmänt stela och har alldeles för onormala kroppsrörelser för att det över överhuvudtaget skulle kunna klassas som en okej del av filmen.
     Är filmen då värd att se? Ja, det är den definitivt. Den innehåller som sagt både spänning och komik, båda i hyfsat stora mängder. Även lite romantik smiter in i samlingen och en hel drös med älskvärda karaktärer.

Jag ger "Jack the giant slayer" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 54 min