Sexidolen och mästerspionen Austin Powers fryses ned på 60-talet för den eventuallitet att hans nemesis Dr. Evil en dag ska återvända från sin egen nedfrysning. Det är nu 30 år senare, och världen har förändrats på sätt som verkene Powers och Evil kunnat föreställa sig.
Barnslig komedi där skämten ofta anspelar på sex, och när de inte gör det så är det för det mesta korta one-liners som inte skulle kunna framkalla ett skratt på en clown-fest. För att uppskatta humorn i den här filmen så måste man verkligen vara lite speciell, och då inte den sortens speciell som din mamma alltid sagt att du är. När det inte är stötande sexskämt eller one-liners så är det den sortens utdragna skämt man inte ser på många andra ställen än i serien Family Guy (1999). Det ska vara så utdraget att enda anledningen till att ett skratt kommer är för att alla som ser det är så obekväma att skrattet mest kommer som ett hopp om att filmen ska gå vidare.
När vi först introduceras till filmens protagonist får vi direkt ett ansikte på dåligt mode och sämre tandhygien. Hans tänder ser mer ut som någon har tryckt upp en handfull missfärgade snöskyfflar i munnen på honom, varje gång han säger sin catch-phrase "Oh, behave" så känns det som om han försöker slå en medvetslös med sin arme av snöskyfflar genom tv-skärmen.
När vi mycket senare får ett ansikte på vår antagonist istället så är det inte den onda karaktär man väntat sig, det är inte den mannen som omges av en svart aura av död och förstörelse och han är verkligen inte någon som barn drömmer mardrömmar om. Vad vi istället möts av är en osäker man som är dåligt uppdaterad om sin egen organisation och någon som inte ens hans anställda verkar hysa någon speciell respekt för (om man bortser från den orientaliska vetenskapsmannen Mustafa, som mer ser ut som en vit man som tagit ett förmånga bad i kloaken). De enda lakejerna som Evil har under sig som man fastnar någotlunda för är den fd. lönnmördaren från Irland och den asiatiska mannen Random Task, som egentligen borde jobba på ett grusupplag, var annars kan man ha nytta av förmågan att kunna ha sönder statyer genom att kasta sina skor?
Trots allt detta måste jag säga att det var en lagom underhållande film som passar för den stunden när du inte har något annat att göra, du har sett allt annat på hyllan och det fortfarande är för tidigt för att gå och lägga sig. Bortsett från storyn och författaren med en av tidernas minsta fantasi för namn, så är det en halvhyfsad film, där huvudrollsinnehavarnas, eller ja -innehavarens, eftersom Mike Myers är både filmens regnbåge och gråskala, skådespel väger upp lite.
 |
| Jag ger "Austin Powers: International man of mystery" betyget 6 / 10 Speltid: 1 tim 34 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar