Dvärgarna, tillsammans med Bilbo Baggins och Gandalf the Grey, fortsätter sin resa för att återta Erebor, deras hemland, från Smaug. Bilbo innehar en mystisk och magisk ring.
En riktigt spännande fortsättning på Bilbos historia om hur han fann Ringen och hur dvärgarna fick återse sitt hem. Peter Jackson må inte ha följt originalhistorien till punkt och pricka, han har lagt till en hel del för att tala sanning, men detta till trots är det en grymt bra film, hela serien är väldigt bra gjord.
Det finns dock ett fåtal detaljer som hade kunnat vara bättre, t.ex. Mikael Persbrandts karaktär Beorn, den enorma mannen som kan byta skepnad till en enorm björn. Här var svensken mest bara förstorad åt alla håll, Beorn ska väl ändå vara enorm som i att han har mycket muskler? En annan detalj är hur sällskapet först kommer till Beorns boning, de ska ju komma insmygandes en åt gången, inte alla fly i en stor grupp.
Något som en fantasynörd kan störa sig extremt mycket på, medan romatiker mest bara tycker det är jättegulligt, är den kärleksrelation som uppdagas mellan Kili och Tauriel. Romantikern tycker om det för att det är en lite förbjuden kärlek, nästan lite Romeo och Juliet över det hela, eftersom alver och dvärgar inte tycker om varandra. Men fantasynörden däremot avskyr denna hädelse, denna relation som inte ens ska kunna finnas. Alver och dvärgar är trots allt två olika arter som inte delar mer än att de båda är intelligenta humanoider, det är som att en hund och en katt skulle bli "förälskade" i varandra, de är två motsatser som inte ska kunna se den andra som något romantiskt objekt, den ena är sten och den andra trä, det går inte.
Något som en fantasynörd kan störa sig extremt mycket på, medan romatiker mest bara tycker det är jättegulligt, är den kärleksrelation som uppdagas mellan Kili och Tauriel. Romantikern tycker om det för att det är en lite förbjuden kärlek, nästan lite Romeo och Juliet över det hela, eftersom alver och dvärgar inte tycker om varandra. Men fantasynörden däremot avskyr denna hädelse, denna relation som inte ens ska kunna finnas. Alver och dvärgar är trots allt två olika arter som inte delar mer än att de båda är intelligenta humanoider, det är som att en hund och en katt skulle bli "förälskade" i varandra, de är två motsatser som inte ska kunna se den andra som något romantiskt objekt, den ena är sten och den andra trä, det går inte.
Men som sagt, trots de mer eller mindre stora ändringar herr Jackson har gjort till sin filmatisering av J.R.R. Tolkiens barnbok så är det fortfarande en bra och välgjord film som alla (de som har minsta intresse för fantasy-genren) borde se åtminstone en gång.
.jpg) |
| Jag ger "The Hobbit: The Desolation of Smaug" betyget [som fantasynörd är detta ett måste] Speltid: 2 tim 41 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar