torsdag 4 april 2013

#380 Jack the giant slayer (2013)

Det uråldriga kriget mellan människor och en ras av jättar tar fart igen när Jack, en ung bondgårdshand slåss för ett rike och sin kärlek för en prinsessa, öppnar en port mellan de två världarna.

Har man sett trailern för filmen och därför bestämt sig för att inte se filmen, då gör man ett misstag. Trailern gör verkligen inte filmen rätta, det får filmen att verka allmänt dålig, när filmen i sig faktiskt är ganska bra. Manuset är bra, helt klart över förväntan. Den är spännande, men mest av allt är den rolig att titta på. Det roliga består dels i faktiska skämt, några ordvitsar här och var och annat smått och gott som gör att filmer kan bli underhållande att titta på, och dels i valen av skådisar. Att till exempel få se Ewan McGregor i rollen som en högrankad officer (han är förövrigt den häftigaste av filmens alla karaktärer), Stanley Tucci som the bad guy eller Ian McShane som konungen själv, sen var även valet av Tuccis högra hand väldigt kul; Ewen Bremner.
     Då många äventyrsfilmer i det här stuket ofta kan kännas väldigt förhastade i sina scener, att det känns som om till exempel stridsscener går på tok för fort fram för att man ska hinna hänga med. Eller så är de alldeles för utdragna, att de kanske slåss och slåss och slåss och det tar aldrig slut. Men här har man lyckats kasta pilen och träffa mitt emellan fort fort och för långsamt, även om slutstriden är ganska kort, så är den inte förhastad, utan man har lyckats göra den lagom lång, de avslutar den på ett bra sätt. Likadant har man lyckats med större delen av resterande film, ingenting är förhastat, utan lagom långt för att man inte ska känna sig berövad på scener, alternativt känna att filmen stulit tid ur ens liv (så som vissa filmer kan lämna känslor efter sig ibland).
     Till sist kan animationer och special effekter nämnas. Då filmen visas i 3D på biograferna vill man att det ska finnas någorlunda 3D-effekter. Djupet i filmen är helt okej i stora delar av filmen, medan det i några få scener är så pass stort djup att det blir mer platt/2D som uppfattas, med det menas inte väldigt djupa 3D effekter som övergår i 2D utan att det är sådana avstånd i filmens värld att det troligen hade skapat lite av en platt känsla i verkliga livet också. De två scenerna då man faktiskt fick hyfsat 3D känsla är när man får se ur jättarnas perspektiv när de ser ner på människor, man har lyckats få till någon underlig blandning mellan 3D effekter och svindlande känslor. I animationsväg syftas främst den animerade delen av filmen då Jacks pappa/Isabelles mamma berättar historien om kriget mellan människor och jättar. Denna animerade sekvens är horibel för att tala milt. Det ser mer ut som om man klippt in animerade sekvenser ur 90-tals datorspel än att det skulle vara en modern animerad filmsnutt för att ge en bra illustration av legenden kring Kung Erik och skapandet av hans magiska krona. De animerade figurerna är allmänt stela och har alldeles för onormala kroppsrörelser för att det över överhuvudtaget skulle kunna klassas som en okej del av filmen.
     Är filmen då värd att se? Ja, det är den definitivt. Den innehåller som sagt både spänning och komik, båda i hyfsat stora mängder. Även lite romantik smiter in i samlingen och en hel drös med älskvärda karaktärer.

Jag ger "Jack the giant slayer" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 54 min

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar