Lite bättre än vad man kunnat tro. Animeringarna ser bra ut och likaså gör 3Dn det. Texturen på allt ser så mycket mer naturligt och levande ut än vad man kunnat se i andra filmer som till största delen är datoranimerade, miljöerna ser snygga ut (även om det mest bara är öken så långt ögat kan se) och t.o.m. de fyra meter långa tharkarna ser förvånansvärt verkliga ut. Filmen känns inte heller lika stressad som vissa andra filmer kan göra, det är som att de faktiskt sagt att "det får ta den tid det tar, det är dumt att ruscha igenom det", den enda scenen som känns väldigt påskyndad är arena-scenen när John ska slåss mot de två vita aporna, den hade de kunnat göra bättre, speciellt den biten då John utmanar Tal Hajus om titeln som hövding. Men som sagt så kan man se filmen en gång, mest för att ha sett den, åtminstone om man är en fan av science fiction och/eller fantasy.
Något som däremot inte känns riktigt helt okej är den relationen som så förutsägbart bildas mellan John Carter och prinsessan Dejah, hon må se mänsklig ut men hon är trots allt av en helt annan art, så borde inte det gränsa på någon form av bestiality (även om hon nu råkar ha intelligensen och kroppsformen av en människa), och det är något jag trodde att dagens samhälle inte såg med blida ögon på. Visst att det har utvecklats relationer mellan olika arter i andra filmer också, om man tar Avatar (2009) som exempel så faller ju människan Jake Sully och Na'Vin Neytiri för varandra, men i det fallet så gör de ju dels det undertiden Jake är i sin avatar som han dessutom senare får som riktig kropp efter att hans medvetande blir flyttat dit. Så i det fallet var det ju mer okej eftersom Jake blev mer Na'Vi än människa under filmens gång.
 |
| Jag ger "John Carter" betyget 6 / 10 Speltid 2 tim 12 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar