När hon står inför både hennes hetlevrade pappas avtagande hälsa, och den smältande polarisen som översvämmar hennes fallfärdiga träsksamhälle och släpper lös uråldriga uroxar, måste sexåriga Hushpuppy lära sig om mod och kärlek.
Något man märker med en gång är att filmen är filmad som om man ser allt genom en handhållen kamera, ibland kan detta tillföra något bra till filmen, men oftast är det gjort på ett ganska dåligt sätt och det gör upplevelsen obra. Här tillförde detta filmsätt ingenting till filmen, vissa tillfällen var det till och med så pass kraftiga skakningar på bilden att det kändes som om man skulle ha kunnat bli sjösjuk av att bara se det.
Det måste vara en av årets skummaste filmer; hanska tidigt får man se bilder på hur isberg småler och faller ner i havet, och hur några enorma, mystiska vildsvin med fyra horn i sina svarta ansikten. Det skumma är att man till en början tror att isbergen och jättesvinen är någon symbolik över hur hon tror att det är hennes fel att hennes pappa är döende. Men så det visar det sig inte vara fallet, svinen är riktiga, det faktumet att alla kan se dessa monster gör att man blir väldigt förvirrad.
Speciellt i den amerikanska södern är det vanligt att man våldtar det engelska språket gramatiskt, men att veta det faktumet och att behöva höra det kan bli lite jobbigt i längden. Skådespelet är ganska okej, man kan helt klart tro att alla de som visar sig i bild är de träsklevande amerikaner de utger sig för att vara. Det faktumet att Quvenzhané Wallis blivit oscarnominerad för sin roll som Hushpuppy är inte helt solklart, kan det vara för att hon är nio år gammal, spelar sex år gammal, och gör sin roll som en medelmåttig vuxen? Troligen. Men i det fallet att hon faktiskt skulle vinna är troligen just för att hon är så pass ung, inte för sin "bra" prestation.
 |
| Jag ger "Beasts of the southern wild" betyget 5 / 10 Speltid: 1 tim 33 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar