#361 Ego (2013)

En ung man förlorar synen efter en olycka, och måste nu vänja sig vid tanken på att hans vardag troligen aldrig kommer bli sig lik igen.

En förvånande bra film för de förväntningar man bygger upp efter att ha sett en eventuell trailer, eller varför inte bara filmaffischen. Mer anpassad för dagens ungdom än för den lite äldre publiken, filmen kan troligen uppskattas främst den delen av publiken som faktiskt rör sig kring Stureplans uteliv. Kan kan uppskattas av den mer "vanliga" ungdomen också, men däremot på ett annat sätt. De båda grupperingarna kommer självfallet falla i varsitt "team" och heja på sin respektive favorit; Sebastian den ytliga eller Mia den vanliga.

     Varför kommunalarbetarna, eller vad de nu är för några, sätter upp en skylt om risk för snöras i huvudhöjd precis bakom ett hörn låter som en av de mest korkade idéerna någonsin, verkligen som gjort för att en olycka ska inträffa.

Jag ger "Ego" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 45 min

#360 Final Fantasy: The Spirits Within (2001)

En kvinnlig vetenskapsman tar en sista ståndpunkt på jorden med hjälp av en brokig skara soldater mot en invasion av utomjordliga fantomer.

Spännande variant på den väldigt vanliga "utomjordlingarna invaderar"-genren, det är inte den klassiska smartare-än-oss som helt klart är den mest populära i alien-genren, det är snarare en egen version av monster-aliens. En teori är att de ska föreställa de plågade själarna efter två  utomjordliga varelser i krig med varandra, som egentligen inte vill någon skada men har inte mycket till val då de dras till levande själar vilka de slukar för att försöka mätta någon form av hunger.

     I listan över röster för karaktärerna kan man hitta en hel del personer man känner igen, de kändaste är troligen Ming-Na Wen som den kvinnliga huvudrollen och Alec Baldwin som den manliga, Steve Buscemi som en av soldaterna och Donald Sutherland som vetenskapsmannen. Man kan snabbt förstå varför, åtminstone några av skådespelarna, fått sina rollen; det är en scen ganska tidigt, då Aki och Grey befinner sig i en form av hiss, hon berättar om hur hon samlat in sex själar för att försöka neutralisera fantomerna. Det i denna scen som är så gripande är hennes berättande om den döende flickan i ett sjukhus som var själ fem.

Jag ger "Final Fantasy: The Spirits Within" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 46 min

#359 Pulp fiction (1994)

Två gangstertorpeder, en boxare, en gangsterfru och ett par restaurangrånares liv kopplas samman i fyra historier om våld och försoning.

Ezekiel 25:17
"The path ofthe righteous man is beset on all sides by the inequities of the selfish, and the tyranny of evil men. Blessed is he, who in the name of charity and goodwill shepherds the weak throgh the valley of darkness, for he is truly his brother's keeper and the finder of lost children. And I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger, those who attempt to poison and destroy my brothers, and you will know my name is The Lord, when I lay my vengeance upon thee."

En riktig kultfilm med en riktigt stor skara av våra mest populära skådespelare runt millenieskiftet, där de sex omtalade i den korta beskrivningen ovan spelas av John Travolta och Samuel L. Jackson, Bruce Willis, Uma Thurman, Tim Roth och Amanda Plummer. De gör alla sinna roller riktigt bra, varav Jackson är i toppen, vilket är ganska förståeligt då hans roll som Jules Winnfield faktiskt skrevs med Jackson i åtanke (sen att han höll på att förlora rollen till Paul Calderon berodde på ett missförstånd under Jacksons provspelning). Quentin Tarantino är det som står för regi och delvis för storyn, men som vanligt har han även tagit en del av detta underverk framför kameran också, där han spelar karaktären Jimmie i vilkens garage Travolta och Jackson gör rent sin bil efter det lilla missförståndet mellan Vincents pistol och Marvins ansikte. Spänningen och komiken är uppenbar redan från början, även om man inte faller för filmen i sin helhet kommer man troligen inte kunna gå ifrån den utan ha något parti eller så som en personlig favorit eller ha skrattat lite åt någon del.

     I scenen när Butch rymt efter sin boxningsmatch, när han sitter i taxin med Esmeralda, kastar han ut sina boxningskläder genom sin bilruta, när ett av plaggen blivit utkastat kan man höra dem landa på golvet direkt utanför bilen, miss? Kanske, men av någon anledning passar det nästan in lite i filmen, precis som de inte så riktiga omgivningarna som susar förbi utanför taxin.
     Något annat som kan förvirra lite är var Jules var någonstanns när Vincent blev skjuten i Butchs lägenhet. Man hoppar fram och tillbaka mellan alla filmens händelser, början tas upp i slutet, slutet i början och mitten sprinklas även den lite över hela kakan. Genom hela filmen där en ur denna duo visas så är båda deltagande (bortsett från Vincents "icke-dejt" med Mia), de gör alla sina jobb tillsammans, de verkar vara oskiljbara. Så varför är inte Jules med när de väntar för att se om Butch kommer tillbaka till sin lägenhet efter att ha flytt boxningsmatchen? Är det så att han verkligen gav upp sitt liv som torped efter rånet i restaurangen? Det verkar inte bättre, och på grund av denna uppenbaralse går mycket åt skogen.

Jag ger "Pulp Fiction" betyget 8 / 10
Speltid: 2 tim 34 min

#358 Beasts of the southern wild (2012)

När hon står inför både hennes hetlevrade pappas avtagande hälsa, och den smältande polarisen som översvämmar hennes fallfärdiga träsksamhälle och släpper lös uråldriga uroxar, måste sexåriga Hushpuppy lära sig om mod och kärlek.

Något man märker med en gång är att filmen är filmad som om man ser allt genom en handhållen kamera, ibland kan detta tillföra något bra till filmen, men oftast är det gjort på ett ganska dåligt sätt och det gör upplevelsen obra. Här tillförde detta filmsätt ingenting till filmen, vissa tillfällen var det till och med så pass kraftiga skakningar på bilden att det kändes som om man skulle ha kunnat bli sjösjuk av att bara se det.

     Det måste vara en av årets skummaste filmer; hanska tidigt får man se bilder på hur isberg småler och faller ner i havet, och hur några enorma, mystiska vildsvin med fyra horn i sina svarta ansikten. Det skumma är att man till en början tror att isbergen och jättesvinen är någon symbolik över hur hon tror att det är hennes fel att hennes pappa är döende. Men så det visar det sig inte vara fallet, svinen är riktiga, det faktumet att alla kan se dessa monster gör att man blir väldigt förvirrad.

     Speciellt i den amerikanska södern är det vanligt att man våldtar det engelska språket gramatiskt, men att veta det faktumet och att behöva höra det kan bli lite jobbigt i längden. Skådespelet är ganska okej, man kan helt klart tro att alla de som visar sig i bild är de träsklevande amerikaner de utger sig för att vara. Det faktumet att Quvenzhané Wallis blivit oscarnominerad för sin roll som Hushpuppy är inte helt solklart, kan det vara för att hon är nio år gammal, spelar sex år gammal, och gör sin roll som en medelmåttig vuxen? Troligen. Men i det fallet att hon faktiskt skulle vinna är troligen just för att hon är så pass ung, inte för sin "bra" prestation.

Jag ger "Beasts of the southern wild" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 33 min

#357 Inglourious Basterds (2009)

I nazi-ockuperade Frankrike under andra världskriget, slås jude-amerikanska soldaters plan om att lönnmörda högt uppsatta SS-officerare samman med en hämndlysten biografägarinnas plan om detsamma.

Första delen i Quentin Tarantinos inofficiella trilogi om stora händelser i världshistorien, den här första kretsar kring tyskarnas försök till utrotning av det judiska folket under första halvan av 1900-talet, hans del två som kom till de svenska biograferna i början av 2013 (Django Unchained) och kretsar kring slaveriet i USA. Vad hans tredje del kommer handla om är inte klart ännu, åtminstone inte officiellt, men han ser helst att det ska bli tre filmer med liknande motiv. För att vara en Tarantino är det förvånansvärt lite blod i bild, speciellt med tanke på vad den handlar om, det är trots allt en potentiell blodfest vi pratar om. En helt okej Tarantino, inte en av hans bästa, men den är helt klart värd att se om man är en av hans beundrare.

     Som i de flesta av Tarantinos filmer står han för såväl manuset som regin, samt ett par småroller framför kameran, däribland den första döda nazisten i bild som blir skalperad. I rollbesättningen har man tagit med en hel drös kända skådespelare, Brad Pitt och Cristoph Waltz i de två motsatta huvudrollerna. En viss Eli Roth som en ur "the basterds", men han bidrar inte bara med sina förmågor framför kameran, han bidrar även lite grann med sina regissör-förmågor genom den lilla filmen Nation's Pride som är fällan kring vilken hela filmen kretsar. Till sist får även Michael Fassbender, Mike Myers och Samuel L Jackson (även om Jackson bara är berättarrösten) ta sina delar i andra världskriget. Som en liten extra godbit kan ni även få uppmärksammat att det finns en svens man med i filmen, han heter Bo Svenson och spelar en amerikansk högofficer.

Jag ger "Inglourious Basterds" betyget 8 / 10
Speltid: 2 tim 33 min

#220 Blast from the past (1999)

Efter att ha spenderat hela sitt liv i ett underjordiskt skyddsrum, upptäcker den naiva Adam en helt ny värld.

Man kan helt klart förstå karaktären Eves reaktion när hon får veta sanningen, det är en historia som idag kan ge tittarna en aning Fritzl-känsla, fast det är bara den första ytliga tanken som kan slå en när man kort får höra vad historien handlar om. Det är i själva verket en väldigt gullig historia om hur man skulle reagera om man såg allt för första gången som vuxen. Manuset skrivet av Bill Kelly och Hugh Wilson är riktigt vackert. Valet av skådespelare är i princip perfekt, Brendan Fraser lyckas få till Adam utmärkt, hans reaktioner när han får se nya saker är helt underbart, som till exempel hur han och de runt honom reagerar första gången han får se himlen. Christopher Walken är oslagbar i sin roll som den paranoida vetenskapsmannen, som i princip alla hans roller hade ingen kunnat göra just hans roll bättre än Walken själv.

Jag ger "Blast from the past" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 52 min

#356 Sorority boys (2002)

Efter att ha blivit oskyldigt anklagade för att ha stulit kårhusets pengar, måste tre kompisar klä ut sig till kvinnor för att kunna återta ett kassettband som kan bevisa deras oskyldighet.

Lagom rolig komedi med några medelmåttiga skådespelare, absolut inte dåliga, men inte överdrivet bra heller. De blir alla tre mer eller mindre bra kvinnor, där brunetten i trion har det mest femininska utseendet, medan rödtotten lyckas minst i sin jakt på kvinnlighet. Man skulle kunna se detta som ytterligare en collagefilm i en uppsjö av andra, vilket det också är. Man kommer med stor sannolikhet inte känna att man vill se den igen, åtminstone inte på några år, då den har en humor av mer "skratta för stunden"  och inget man kan gå och tänka på i flera dagar och minnas glatt. Den fungerar en kväll med kompisarna, men inte så mycket mer än så.

Jag ger "Sorotity boys" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 33 min

#355 Django Unchained (2013)

Med hjälp av en tysk prisjägare, beger sig en frigiven slav ut för att rädda sin fru från en brutal plantageägare i Mississippi.

För att beskriva filmen med fem ord: "Romantisk komedi med mycket blod", det kanske inte är en komedi i sin rätta bemärkelse, men den har definitivt sina roliga stunder till och från, det roligaste tillfället bland de 165 minutrarna är en scen ganska tidigt, då en viss allälskand klan med vita huvor kommer inridande i bild. Den romantiska biten kommer från det faktumet att Django som är hjälten i filmen är en representation av Sigurd ur Eddans poetiska sagor om Brunhilde, Odens krigarprinsessa om blir satt på en bergstopp omgärdad av en vägg av eld.

     Quentin Tarantino är mästerregissören bakom detta mästerverk, som vanligt består Tarantinos verk av mer blod än all världens blodbanker tillsammans. Något som skulle kunna vara en första för regissören är något han gjorde med den här filmen; klippte bort för grova scener. Då man under provvisningar för publik upptäckte att vissa scener var så pass grova att tittarna hakade upp sig på detta och var inkapabla att uppskatta resten av filmen. Som så ofta står han inte bara för regin och manus, han gör även ett litet uppträdande framför kameran, se om du kan finna honom. Men det är inte bara Tarantino som gör filmen till vad den är, även om han står för en stor bit av kakan. Tre stora namn bidrar med den resterande biten (statister och övriga biroller är glasyren och garnityren på kakan) Jamie Foxx, Christoph Waltz och Leonardo DiCaprio spelar alla sina respektive roller perfekt. Foxx behöver man inte säga mycket om, han spelar den frigivna Django lite som man skulle kunna tänka sig att en som varit slav hela sitt liv skulle bete sig i den eventualiteten att han skulle bli frigiven och få chansen att rädda sin fru ur slaveriets hänsynslösa klor. Waltz är helt underbar att få se, lite för ovanlighetens skull få vi här se honom som en av filmens protagonister, att han för en gångs skull spelar god är någon man i början inte halt kan tro och därför sitter och väntar på att han ska visa sitt sanna jag, bara för att upptäcka att det är precis vad han gjort hela tiden. Till sist DiCaprios prestation, den är inte bara imponerande framför kameran, man kan inte annat än imponeras lite av hans Jag bakom kameran också. Han ska ha varit så olik sig själv på inspelningsplatsen att de andra som var där praktiskt taget var rädda för honom, då han aldrig riktigt gick ur rollen som monsieur Candie. En liten rolig fakta är att under middagsscenen när DiCaprio slår handen i bordet för att skrämma sina två gäster, slår han den så hårt att han börjar blöda på riktigt, på improvisation smetar han blodet i ansiktet på den "livrädda" Kerry Washington, detta älskade de andra så mycket att de bestämde sig för att behålla det i filmen.

     Något som däremot drar ner betyget är det faktumet att man går ifrån filmen med fler frågor än när man satte sig. Den första händelsen som inger frågor är Amber Tamblyns roll i filmen; i början, strax efter att Django blivit befriad, när han och Dr. Schultz rider in i den första staden zoomar man in på ett fönster längs deras ridväg, där står en kvinna och tittar på dem, strax därefter visas kvinnans ansikte ännu närmre. Den andra frågeingivningen är en karaktär som jobbar för Calvin Candie, en av plantageägarens spårare (misstanken är att karaktären spelas av Zoe Bell); spåraren visas först i scenen när mandingoslaven slits i stycken och senare när hon sitter och tittar i en primitiv handhållen 3D-tittare, samtidigt som Django återvänder till ägorna. Båda dessa karaktärer lägger man mycket vikt vid, för mycket vikt för att de ska vara oviktiga, man får intrycket av att de kommer komma in igen senare, Tamblyn som en potentiell kärlek, antagonist eller livräddare, och Bell som någon form av spion eller någon god karaktär som är ute efter att ta ner Candyland eller liknande. Men ingen av dessa två dyker upp i rutan igen efter deras korta uppenbarelser i bild. Det finns även en liten felklipping i filmen (den enda uppenbara vid första anblick), i samma stad som Tamblyns karaktär, inne i saloonen, dricker Waltz ur ett ölglas, i ena tagningen är glaset halvtomt, medan det i nästa är fullt igen.

Jag ger "Django Unchained" betyget 9 / 10
Speltid: 2 tim 45 min

#354 She's the man (2006)

Efter att Viola blivit nekad att provspela för killarnas fotbollslag, låtsas hon vara sin bror i hans nya skola så att hon kan komma med i deras skollag, så att hon kan bevisa att hon är precis lika bra som killarna.

Ett halvinvecklat triangeldrama på storskalig nivå är ett av de få sätten att beskriva filmen så kort som möjligt. Manuset är helt okej, det är en ganska lustig idé att låta en kvinnlig "tvilling" låtsas vara sin "tvillingbror". Lite för ovanlighetens skull har amerikanerna valt att ha skådespelare som inte längre är tonåringar som eleverna som går i high school. Amanda Bynes själv var 20 när filmen spelades in, för att inte tala om de som spelar de större manliga elevrollerna är ända upp mot 25-26 år gamla, där Channing Tatum och Robert Hoffman är de två äldsta. Detta var som vanligt troligen ett val där fördelarna utglansar nackdelarna med att ha äldre skådespelare för yngre roller, som till exempel att det inte alls finns lika många bra skådespelare i sina tonår som de som inte längre är det.Men den skådespelare som är en av de roligaste att få se ta sin plats i listan är Vinnie Jones, fotbollshuliganen som spelar fotbollstränare.

Jag ger "She's the man" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 35 min

#352 Blades of Glory (2007)

Under 2002 blev två rivaliserande olympiska skriskoåkare fråntagna sitt guld och förbjudna att tävla i ensamma män. Några år senare hittar de däremot ett kryp hål vilket gör att de kan tävla i paråkning.

"Chass Michael Michaels, an icedevouring sextornado" möter "Jimmy MacElroy, skatings own little orphan awsome". Will Farrell gör som så ofta sin roll med en nypa sexualitet (men nypan i det här fallet är en koka stor nog att det är ett under att isen inte smälter under skenorna). Den första tävlingen som visas, den efter vilken de strippas på guldmedaljer, är i Stockholm (roligt att se för alla oss svenskar), frågan man kan ställa sig då är, hur stor är chansen att det är i Stockholm de spelat in just de scenerna? Ska det kanske föreställa Globen? Med stor sannolikhet är det inte Stockholm de är i på riktigt, men bara det faktumet att de spelar melodin till den svenska nationalsången under prisutdelningen är överraskande. Farrells och Jon Heders prestationer både i och utanför rinken ser i allmänhet bra ut. Skådespelet fallerar inte i sin glans, men som man kanske förstå har de två huvudrollsinnehavarna, samt sina motspelare Will Arnette och Amy Poehler, sina skriskodubblar som gör de mer avancerade sakerna på isen. Dubblarna är professionella skriskoåkare, men det är inte bara de som är proffesionella, alla andra som visas som tävlande är tävlande på riktigt, vilket kan vara en trevlig detalj att veta för tittaren, då man kan få en större känsla av autencitet att veta att det faktiskt är riktiga åkare som "är med i filmens tävlingar".

Jag ger "Blades of Glory" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 33 min

#351 Lemony Snicket's a series of unfortunate events (2004)

Efter att en eldsvåda dödat deras föräldrar, ges förmyndarskapet av tre barn till en avlägsen släkting och skådespelare, Count Olaf, som bara är ute efter förmögenheten föräldrarna lämnade efter sig.

Baserad på en 13 böcker lång serie, har man skapat en knappt två timmar lång film, man har lyckats förvånande väl med att göra en så pass kort film på en bokserie som är så pass lång, den är åtminstone väldigt bra för någon som inte läst böckerna. Komedikungen Jim Carrey spelar en roll som spelar tre, man har fått till Count Olafs utseende riktigt bra, och vem bättre att porträttera den giriga gamla gamen än Carrey. Syskonen spelas även de av tre skådespelare som passar för rollerna alldeles utmärkt. Till sist måste ytterligare två riktigt bra namn nämnas; Billy Connolly som kramar ormar och Meryl Streep som fobikvinnan, man behöver inte ens nämna att de gör sina roller utmärkt.

     För att nämna en lite lustig detalj ur filmen, Captain Sham refererar till Karate Kid med kommentaren "I'll give him the old wax on wax off, me shall" när han ska försöka imponera på faster Josephine.

Jag ger "Lemony Snicket's a series of unfortunate events" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 48 min

#49 Contagion (2011)

Efter att Beth Emhoff har besökt Hong Kong genom jobbet så kommer hon hem med den värsta jetlagen någonsin, och troligen den smittsammaste...

Den här filmen är ett riktigt bra exempel på hur såväl fruktan och rädsla samt en faktisk sjukdom kan sprida sig över hela världen. Det kom ett par fakta som troligen inte alla vet. Hastigheten för en epedemi-spridning kallas för "R-0" (uttalas R-not), med en efterföljande siffra som står för hur många personer en smittbärare för vidare sjukdomen till varje dag. Dvs R-0: 1 (vanlig förkylning t ex) ser ut som följer: dag 1 = 1 smittad, dag 2 = 2 smittade, dag 3 = 4 smittade, dag 4 = 8 smittade osv. Den andra faktan är att man rör vid sitt ansikte omkring 5.000 gånger per dag, normalt rör man sitt ansikte ungefär 5 gånger per minut, oftast utan att man tänker på det. Men så fort och så lätt kan det vara att föra en sjukdom vidare. Filmen är även ett utmärkt exempel på om något ska förbli en hemlighet, då ska man inte berätta det för någon. Berättar en för en person den älskar, då kommer den göra detsamma, och den göra detsamma, och så kommer det fortsätta tills det att paniken bryter ut. En bra fråga skulle därför kunna vara: om nu rädsla sprids snabbare än sjukdom, vad dödar flest, folkmassor i panik eller sjukdomar?
     Det var många igenkännbara ansikten, man kanske inte vet alla vid namn, men man har troligen sett många av dem runt om i de rörliga medierna (dvs film och TV). De kändaste är troligen de som är avbildade på affischen. Rekommenderas, den var bra gjord och kan göra folk uppmärksamma på vilka risker man löper varje dag.

Jag ger "Contagion" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 46 min

2011-11-21 16:43

#350 Shallow Hal (2001)

En utseendefixerad man faller för en 150 kiloskvinna för hennes inre skönhet.

En lagom rolig komedi, lite väl mycket moralkaka ibland; riktig skönhet finns inte på utsidan, utan på insidan. Vilket i och för sig även visas här att det inte alltid stämmer, det krävs bara tre ord: Sjuksköterska Tanya Peeler, där den "inre skönheten" spelas av den 74åriga Nan Martin. Men det som är lite lustigt är det faktumet att det bara är de kvinnor och män som för tillfället är i fokus (det vill säga, de som karaktären Hal ser och träffar nu eller ska träffa senare), inte statisterna i bakgrunden, antingen ska man som tittare inte titta närmare på dessa eller så har de inga inre skönheter.
     Det må inte vara ett mästerverk, men regin är till stor del helt okej och skådespelet är bra nog för en film som den här. Det är en ganska underhållande idé om att kombinera dagens syn på fula personer med vackra, även om den samtidigt är nedvärderande mot ungefär halva jordens befolkning. Fungerar för en kväll när man inte helt och hållet vet vad man vill se, men har man nåt bättre kan man vänta med den här till senare.

Jag ger "Shallow Hal" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 54 min

#349 Lady in the Water (2006)

En natt dyker en mystisk flicka upp i en lägenhetsbyggnads pool och fastighetsskötaren Cleavland gör allt han kan för att hjälpa henne komma hem igen.

En fantastiskt spännande historia med varelser hämtade ur sagornas värld. Paul Giamatti spelar huvudrollen helt fantastiskt, även Bryce Dallas Howard spelar sin, den kvinnliga huvudrollen, helt underbart, hon får till den lite skygga och hemskt rädda karaktären helt makalöst bra. Men även regissören fann att han ville vara med framför kameran, inte vara fast bakom, så M. Night Shyamalan gav sig själv rollen som författaren som skulle bli inspirerad av Story. Trots att han hade tagit på sig så pass mycket sviktar inte regin i filmen, han har lyckats väl såväl med skrivandet av manuset, som att regissera till att spela sin egen roll. Animeringarna av varelserna, "the scrunts", "the tarturic" samt den stora örnen ser bra ut. Scrunten och tarturicarna har utseendet av att kunna smälta in i sina respektive omgivningar, men samtidigt ha utseendet som om det är tagna direkt ur en mardröm.

Jag ger "Lady in the water" betyget 10 / 10
Speltid: 1 tim 50 min

#348 Skyrunners (2009)

Efter att 14åriga Tyler förvandlas till en "Skyrunner" och kidnappas av varelser som vill förstöra jorden, måste han förlita sig till sin aningen korkade äldre bror.

En inte överdrivet bra film gjord för Disneys TV-kanal. Det finns inte mycket man kan säga om den, förutom att skådespelet var ur Hollywoods undre skikt, effekterna var inte heller de speciellt bra och handlingen var på tok för förutsägbar och cheesy. Genom större delan av filmen sitter man bara och skakar på huvudet och ställer sig själv frågan varför man tittar på det man ser på.

     Det finns ett par delar i filmen som dessutom är förvirrande gällande manuset och anledningen till varför karaktärer gör som de gör. När storebror Nick först använder alien-brillorna och tittar på Julie "Smoking" Gunn vid poolen, vänder hon sig om när hon står med Darryl som om Nick stod i närheten och Julie vet att han ser och försöker göra honom avundsjuk... Varför vänder hon sig om? En annan del som ingår i denna kategori är hur smart man är om man slänger iväg sitt enda medel att förvara sig med i ett fientligt territorium? Hade han bara sparat den hade han inte behövt gå in en-mot-en-närstrid med den stor utomjordlingen.

Jag ger "Skyrunners" betyget 4 / 10
Speltid: 1 tim 32 min

#347 Call Girl (2012)

En flicka dras av misstag in i Stockholms hänsynslösa undre värld av prostitution.

För att vara en skildring över 1970-talet i Stockholm, har man lyckats riktigt väl utseendemässigt (åtminstone i ögonen hos någon som inte växte upp under detta årtionde), man har fått till alla de tråkiga bruna färgerna till modet både i kläd- och frisyrväg. Även beteendet känns autentiskt för tittaren, bara som det faktumet att alla går runt röker mest hela tiden (men just detta kan få vissa tittare att känna sig smått obekväma då man idag inte är van vid så tungt rökande, vilket även medför att det får ett overkligt skikt över sig).

     Manuset är bra skrivet, det vill säga handlingen är spännande. Men den är verkligen inte för alla, då graden av prostitution och det faktumet att man i bild får se sexuellt umgänge med barn (eller minderåriga, kanske är ett bättre ord) kan göra de som ser på filmen blir obekväma och till och med sluta se på filmen. Om man ska se på den måste man vara beredd på att det inte är någon lättsam film man sätter sig för att se på, utan ett ganska tungt drama om sexhandel och hur mer eller mindre oskyldiga barn tvingas in på en av de mörkare sidorna av dagens samhälle.

     En liten miss man gjort angående sminket är efter det att John blivit överfallen och bränd med en tändare på kinden; först är det alldeles rött och inflamerat, sen är det bara ett mindre rött ärr, efter vilket det inte finns minsta märke efter brännskadan, för att sedan dyka upp igen som det lilla röda ärret.

Jag ger "Call Girl" betyget 6 / 10
Speltid: 2 tim 20 min

#346 Ice Age (2002)

Under istiden finner en mammut, en sabeltandad tiger och en sengångare ett människobarn, som de försöker föra tillbaka till de sina.

En riktigt underhållande komedi för hela familjen. Passa bra för såväl små som stora och de flesta kan inte se filmen utan att hitta sin egen favorit, men de flesta faller troligen på Scrat den förhistoriska ekorren med sitt ändlösa uppdrag att få upp sitt ekollon. Men börjar man lyssna lite mer på djupet kan man hitta ett fåtal subtila skämt som riktar sig mer till vuxna, ett sådan skämt, eller ordspel, är Sids (sengångaren) kommentar angående Mannys (mammuten) insamlade mängd trä för ett skydd för natten: "You're a big guy, you got a lot of wood", det kan syfta till det faktumet att han precis burit med sig en handfull stockar för att bygga skydd av, men det skulle även kunna kopplas till något annat. Har man inte ännu sett historien från istiden, kan det vara ett tips att se den, det kommer inte kännas som ett slöseri på knappt 1,5 timmar. Har man istätllet redan sett den kan man kika in uppföljarna.

Jag ger "Ice Age" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 21 min

#345 Big Fish (2003)

En son vill lära sig mer om sin döende far genom att avslöja historier och myter han har berättat om sitt liv.

Vid första glans tror man inte riktigt att detta är en film av Tim Burton, men när man sätter sig och tittar så kan man helt klart se mer och mer att det är denna konstnär som skapat detta underbara äventyr. Sättet de berättar historien på är inte det traditionella från början till slut, utan mer av en swirly där man hoppar lite hipp som happ mellan olika minihistorier. Det är främst Albert Finney som berättar historien, vilken är hans karaktärs liv, men det är Ewan McGregor som är stjärnan i filmen då det är han som framför Ed Blooms livshistoria på bästa möjliga sätt. Men det är inte bara dessa två stora namn i Hollywood som får vara en del av äventyret, Helena Bonham Carter är den skådespeleskan som får spela flest roller (eller är det bara en? Det är något man får avgöra för sig själv), Matthew McGrory spelar sin typiska roll som jätten i filmen (med lite kameratrick fick man honom att se ut att vara över tre meter lång (han skulle se ut att vara mer än 10 fot)) och Marion Cotillard har en roll som Eds sons hustru, inte en speciellt stor roll men samtidigt precis lika viktig som någon annan av birollerna.

Jag ger "Big Fish" betyget 9 / 10
Speltid: 2 tim 5 min

#344 Merlin (1999)

En gammal trollkarl berättar om hans krig mot drottning Mab av Sidhe, och hans uppbyggnad av Camelot.

Sam Neill gör här tillsammans med skaparna och sina motskådespelare en ganska okej tolkning av Merlin-legenderna. Skapelse- och skådespelarmässigt är den bra, men storymässigt sviktar den lite då och då. Skådespelarna gör tillsammans en helt okej prestation, men börjar man titta på dem en och en så kan man se hur det inte alls ser lika bra ut som när man såg alla; skogen är vacker, men träden i sig knotiga och ganska fula. Effekterna är lite hipp som happ dem också, draken som Nimue ska offras till är bland de fulast drakarna i bildhistorien, någon lång smal sak med ribbade vingar med ett extremt konstigt utseende. Däremot se i princip alla magi-effekter bra ut, bland de vackraste är nästan tillfället i fängelsehålan, när Merlin plockar ner månen från natthimlen. Storyvis är den även där lite sisådär, men det är som sagt bara en tolkning av några få personer i hur legenden om Merlin egentligen ska vara, men den är kanske inte alltid så lockande för alla Merlinier där ute (dvs de som tycker om legenden om Merlin och hans bidrag till Kung Arthurs egna legender).

Jag ger "Merlin" betyget 6 / 10
Speltid: 3 tim 2 min