En utomjordisk ras som tvingas leva under slumliknande förhållanden finner plötsligt en själsfrände i en statlig agent som utsätts för deras bioteknologi.
Har man problem med filmtekniken som ska föreställa ett filmande med handhållen kamera, dvs en lite skakig bild, kommer man ha problem med District 9, då den till en början ska föreställa att vara en dokumentär, medan den halvvägs in slutar med intervjuer och satsar mer på att se ut som en spelfilm. Det förekommer fortfarande att man får se bilder ur till exempel övervakningskameror, med tidsstämpling osv, och precis i slutet återgår det till samma dokumentärkänsla som det var från början, dvs efter att moder skeppet åkt iväg och Wikus förvandlats, som ett avslutande på det man precis sett.
Något annat som kan bidra till att man kanske inte borde se filmen är om man är lite känslig för vissa sorters bilder, vid ett flertal tillfällen spyr huvudkaraktären Wikus, vid ett annat tillfälle råkar han kunna dra loss sina egna naglar på högerhanden.
Animationerna, bl a av "prawns", dvs utomjordlingarna, ser för det mesta bra ut, de skulle ofta kunna vara riktiga varelser som springer omkring. Make-upen på Sharlto Copley när han gradvis förvandlas till den räkliknande rasen ser riktigt bra ut, hur han mer och mer transformeras och fläckvis får det svarta exoskelettet.
 |
| Jag ger "District 9" betyget 6 / 10 Speltid: 1 tim 52 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar