Fångar en generations ögonblick, unga människor när de är på tröskeln till att växa upp, när de tröttnar på sin reflexiva cynism. Alla kämpar de för att lista ut vad som menas med att älska och att bli älskad.
En fin romantisk historia mellan tre par människor. Tre av de sju större rollerna är lite större namn, Josh Radnor, Kate Mara och Malin Åkerman. Tre av de återstående fyra har också varit med i en del, så man kan ju helt klart även känna igen de från andra filmer, Zoe Kazan, Tony Hale och Pablo Shreiber. Sist och minst är Michael Algieri, som knappt varit med i något alls. Helt klart en sevärd film.
Men man kan ju definitivt undra hur Sam tänker när han behåller Rasheen så länge som han gör, han borde åtminstone ha ringt socialen om han nu inte vill gå in med honom till polisen. Men sen att ingen av alla hans nära heller gav honom förslag på hur han kunde gå tillväga, istället för att bara säga åt honom att ta itu med det hela tiden. Rasheen är ju lite konstig han också, eller snarare hans beteende. Visst att Sam verkar snäll och bry sig, men det är ju fortfarande en fritt främmande främling han träffat på tunnelbanan, i New York, kom igen liksom.
 |
| Jag ger "Happythankyoumoreplease" betyget 7 / 10 Speltid: 1 tim 40 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar