Pr. Rath är en högaktad lektor vid det lokala gymnasiet. En kväll går han in på krogen "Blaue Engel" för att rota ut sina studenter. Men där träffar han Lola, en sångerska, och hans liv kommer aldrig vara sig likt igen.
Vid första anblick verkar Rath vara bara en medelålders man, som älskar sin fågel. Men hans hushållerska måste vara en av de mest kallhjärtade människorna någonsin. När han står och sörjer sitt husdjurs plötsliga död, så kommer hon in och tar finken från honom och slänger in den i kaminen. Kom igen, låt mannen få sörja i en minut iaf!
Hur kom det sig att många främst medelålders män, åtminstone förr och även vissa idag, använder sig av en sk "näsduk", dvs ett stycke tyg som de snyter sig i och sen stoppar tillbaka i fickan, snacka om en härd för bakterier och annat mysigt. Det måste ju även vara snuskigt att dels stoppa ner det snoriga tygstycket i fickan, och dels att sedan ta upp duken igen för att på nytt snyta sig.
Något som var ganska fascinerande med den här filmen var förhållandet mellan dörrar/fönstar och ljudet på andra sidan. Så fort dörren/fönstret stod öppet så hörde man fullt tydligt allt ljud som kom från den andra sidan, men när dörren/fönstret sedan stängdes så slutade även ljudet helt abrupt. Way to go, ljudtekniker! (det var ju iofs precis i början av 30-talet och det var ju inte många år tidigare som ljudet först introducerats i själva filmen, men det är ju ändå en rätt intressant teknik). När vi ändå är inne på ämnet så kan man ju belysa det faktumet att den här regeln gäller genom hela filmen, utom vid en scen, när Raths klass gör uppror och är väldigt högljudda, då hörs det ut i korridoren och in i de andra klassrummen, trots att både fönstret och dörren är stängda.
Något som, troligen inte bara jag, reagerade vid är att direktören för föreställningen i en scen ungefär mitt i filmen bär omkring på en levande kanin, i dess öron. Det kan ju inte vara bekvämt för den stackars kaninen, han byter lyckligtvis grepp om kaninen senare i samma scen.
Något annat man kan se med lite skumma ögon på är att strax efter att han friat till Lola, så kallar han henne för "mitt barn". Någon som får upp ordet barnarövare i huvudet efter det här händelseförloppet?
En inte överdrivet bra film, det känns som att den lovar mer i början än vad den levererar i slutet. Filmen visar verkligen hur Raths liv går, i hur filmen börjar som en komedi och sakta börjar i spiral gå neråt mot att bli en tragedi. Ingen film som kan rekommenderas.
 |
| Jag ger "Der Blaue Engel" betyget 4 / 10 Speltid: 2 tim 4 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar