När ett botemedel mot mutationer tas fram dras det gränser bland X-Men, ledda av professor Charles Xavier, och Brotherhood of Mutants, ledda av Xaviers före detta kompanion Magneto.
Detta är en film som länge setts fram emot av X-Men-seriernas fans, det är i den här som en av de absolut kraftfullaste mutanterna i universumet officiellt introduceras i filmserien: Phoenix. Dock är det en besvikelse för många, då man inte följt originalstoryn som den porträtterats i serietidningarna, till exempel finns det karaktärer som dödas av innan de hunnit göra allt de ska göra enligt serierna. Senare slutar filmen med något som närmast kan beskrivas som en cliffhanger, både sista scenen i filmen och extrascenen efter eftertexterna. Den besvikelsen som kanske är den största av de alla rör Phoenix: När Jean Grey tappar in i sin "Phoenix Force" ska hon egentligen transformeras till Phoenix-avataren, en manifestation av phoenix kraften som ser ut som den traditionella fenixen, det vill säga en fågel av eld. Men allt som händer i denna avslutande del i trilogin är att hon får svarta ögon, ett mörkare, subtilt galnare anlete och fladrande hår.
Effekterna ser väldigt mycket bättre ut i denna än i föregångaren, X2. För att ge ett exempel så ser Pyros eldmanipulerande ser mer verklig ut den här gången. Mystiques formskiftande ser som alltid bra ut, bland de bästa effekterna genom alla tre filmer. Något som de dock borde ha behållit från den första filmen är Wolverines utfällande av klorna, i första såg det hyfsat bra ut när hans klor blev introducerade in i filmen, medan man nu ganska tydligt kan se att det är en animering då huden i hans knutna nävar inte påverkas det minsta av att sex stora knivar skjuter ut mellan knogarna.
Skådespelet ska tillslut omnämnas. De flesta spelar sina roller efter förväntan, statister spelar sällan lika bra som innehavarna av "viktiga" roller. Sir Ian McKellen kan som alltid nämnas som den främsta mannen i den främsta ranken där Hugh Jackman strax bakom befinner sig med sina stora polisonger och sin tuffa fasad.
Handlingen är bra för den som inte kan sin X-Men-historia, men inte lika väl för beundraren av serierna. Effekter och skådespel tillfredsställer tittaren mer än väl i de flesta avseenden. För att dra en slutsats angående filmens värdighet av att ses åtminstone en gång, blir att den är det om man vill se hur kriget mellan mutant och människa ska avslutas.
Stan Lees roll: Familjen Greys granne
Effekterna ser väldigt mycket bättre ut i denna än i föregångaren, X2. För att ge ett exempel så ser Pyros eldmanipulerande ser mer verklig ut den här gången. Mystiques formskiftande ser som alltid bra ut, bland de bästa effekterna genom alla tre filmer. Något som de dock borde ha behållit från den första filmen är Wolverines utfällande av klorna, i första såg det hyfsat bra ut när hans klor blev introducerade in i filmen, medan man nu ganska tydligt kan se att det är en animering då huden i hans knutna nävar inte påverkas det minsta av att sex stora knivar skjuter ut mellan knogarna.
Skådespelet ska tillslut omnämnas. De flesta spelar sina roller efter förväntan, statister spelar sällan lika bra som innehavarna av "viktiga" roller. Sir Ian McKellen kan som alltid nämnas som den främsta mannen i den främsta ranken där Hugh Jackman strax bakom befinner sig med sina stora polisonger och sin tuffa fasad.
Handlingen är bra för den som inte kan sin X-Men-historia, men inte lika väl för beundraren av serierna. Effekter och skådespel tillfredsställer tittaren mer än väl i de flesta avseenden. För att dra en slutsats angående filmens värdighet av att ses åtminstone en gång, blir att den är det om man vill se hur kriget mellan mutant och människa ska avslutas.
Stan Lees roll: Familjen Greys granne
 |
| Jag ger "X-Men: The Last Stand" betyget 8 / 10 Speltid: 1 tim 44 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar