#299 ParaNorman (2012)

Norman är en 11årig pojke som kan prata med spöken. En dag vaknar sju zombies upp och det blir upp till Norman att rädda dagen.

Att det blir upp till Norman är inget som inte är väntat, det handlar ändå om honom, och det är han som kan snacka med döda, lite som Cole Sear i The sixth sense. Effekterna som skaparna tagit med är snyggt gjorda, dels hur man byggt upp filmen med stop-motion och dels de faktiska specialeffekterna, till exempel molnen som ska föreställa Aggies hämndlystna spöke eller bara effekterna som omger alla spöken. Manuset är humoristiskt, men inte löjligt, den har en charm som inte blir för mycket.

     Det kan kännas sådär när Norman plockar fram och bjuder alla på en saftig moralkaka, men inte heller det blir man förvånad över, då det sällan förekommer en amerikansk film utan moralkaka. Vad man däremot med största sannolikhet inte kommer kunna förutse lika lätt är relationen mellan Mitch och Courtney, bara slutet av filmen kan avslöja det. Något man kan sitta och irritera sig på är hur Norman springer omkring efter att zombiesarna vaknat upp utan att göra något som tittaren redan sitter och tänker på, och som Courtney till och med kommenterar i filmen (även om hon säger det till döva öron), hela grejen med Norman är att han kan prata med döda, varför stannar han då inte upp och PRATAR med de vandrande döda i så fall?

     Om man sitter och lyssnar noga kommer man höra en hel del röster som man känner igen, där Alvins troligen är den mest karaktäristiska (det är nämligen Christopher Mintz-Plasse), annars kan man lägga märke till bland annat Anna Kendrick, Leslie Mann, Casey Affleck och John Goodman. Vill du få dig en trevlig kväll med en bra blandning mellan lite hederlig stop-motion och modern animation så kan du sätta på denna parodi till zombie-film.

Jag ger "ParaNorman" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 32 min