200 år efter hennes död återupplivas Ellen Ripley som en kraftfull hybridklon mellan människa och alien och måste fortsätta sin kamp mot mot utomjordlingarna.
Den avslutande filmen om Sigourney Weaver och hennes sällskapssjuka keldjur. Med tanke på att Jean-Pierre Jeunet bestämde sig för att låta denna fjärde del utspela sig århundraden efter den tredje, hade han öppnat upp sina möjligheter för sitt skapande så brett det bara kunde bli, med de ramar som redan fanns såklart. Det är ganska häftigt att Ripley blivit klonad, så att hon delar en dela av sitt DNA med den drottning av xenomorpher hon bär inom sig. Något som däremot inte är lika häftigt är det vidriga missfoster som drottningen föder, det ser ut som något som ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna komma på. Jeunet för sin franska bakgrund in i storyn på ett sätt som gör att man märker att det inte är en amerikan som står för regin i finalen, ta en titt på vad sista bilden, innan eftertexterna börjar rulla, föreställer.
Några skådespelare känner man mest bara igen, men skulle troligen inte kunna sätta ett namn på. Medan det finns några få som, åtminstone blivit under det senaste decenniet, är kändare ansikten, främst är det troligen Winona Ryder och Ron Pearlman. Storyn är ganska bra, inte alls lika bra som orginalet och Aliens.
Några skådespelare känner man mest bara igen, men skulle troligen inte kunna sätta ett namn på. Medan det finns några få som, åtminstone blivit under det senaste decenniet, är kändare ansikten, främst är det troligen Winona Ryder och Ron Pearlman. Storyn är ganska bra, inte alls lika bra som orginalet och Aliens.
Antal Xenomorpher: Okänt + 1 drottning
 |
| Jag ger "Alien: Resurrection" betyget 7 / 10 Speltis: 1 tim 49 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar