#138 Memoirs of an Invisible Man (1992)

Efter en riktigt konstig olycka, springer en osynlig finansvalp för sitt liv från en lömsk CIA-agent, undertiden som han försöker vänja sig vid sitt nya liv.

Ytterligare en version av den osynliga mannen, denna version är dock mycket bättre än vad många av de andra har varit, ett exempel på detta är när Nick äter, dricker och röker; när han äter så kan man se maten smältas i magsäcken, samma sak med dricka, och när han röker så kan man se hur röken går ner i lungorna för att sedan blåsas ut igen. Animationerna när man får se Nicks osynliga jag (dvs det som filmens värld ser) ser riktigt bra ut, hur de verkligen fått honom att se osynlig ut när han går omkring, undrar hur de fick till det så bra som de fick till det... Sen måste det till sist nämnas att Chevy Chase gör sin roll riktigt bra, hur han låtsas att han inte ser sig själv när han ska föreställa osynlig.

Jag ger "Memoirs of an Invisible Man" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 39 min

#137 Dr. Seuss' The Lorax (2012)

En 12-årig pojke söker efter det enda som skulle kunna vinna honom hans drömmars tjejs hjärta. För att finna det måste han ta reda på historien om Lorax, en butter men charmerande varelse som slåss för att skydda sin värld.

Ganska så klychig, avslutas med en rejäl bit saftig moralkaka, men trots detta är den rätt så gullig. Djuren i skogen är himmelskt söta, Lorax mer av den gulligheten som gamla kan få och träden är riktigt fina, som långa trästavar med en kraftig kalufs i toppen. Vad mycket gladare världen skulle vara idag om man började varje dag som den här filmen börjar sin; med sång, dans och fina fyrverkerier. Sångerna går dock lite överstyr, det är nämligen alldeles för många, vilket gör att man tappar lite av det intresset man tidigare haft för filmens fortgång, den kändes ganska Disney i den aspekten, även om Disney vanligtvis gör detta lite bättre.

     Som många av de produktionsbolag idag som gör animerad film så läggs det in ett och annat påskägg här och var, i Finding Nemo (2003) var det bland annat leksaker från Toy Story (1995). I den här kan man istället snabbt få se en liten figur föreställandes en minion från Despicable me (2010), den ligger i lådan som Ted plockar spiker ur i början av filmen.

     När Ted senare beger sig ut ur Thneedville måste han först ta sig upp för en trappa som skjuts ut ur stadsmuren, enda kruxet med detta är att första trappsteget som skjuts ut gör det i ungefärlig axelhöjd på Ted, hur får han då upp sin moped i trappan, kan han verkligen lyfta hela sitt fordon över huvudet?

     Då denna recensent såg filmen som svensk-dubbad (kan bero på att SF bio endast tog in filmen på svenska, och inte ens en kopia på engelska för alla de vuxna som tycker om animerad film) så måste jag säga att dubbningskvalitén håller ett stadigt grepp i den nivå den legat på de senaste åren: tummen ner. Av någon anledning har inte dagens svenska röster någon känsla, man rycks aldrig riktigt med i vad som sägs på samma sätt som man gör när det är orginalrösterna, och detta är inte bara i animerad film, utan även i spelfilm som dubbats. Om man nu vill förstöra filmen så kan man väl åtminstone lämna ett fint exemplar som inte blivit misshandlad bortom igenkännbarhet.

Jag ger "Dr. Seuss' The Lorax" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 26 min

#136 The Terminal (2004)

En immigrant från östern finner sig själv strandsatt på JFK flygplatsen, och måste tillfälligt bosätta sig där.

Steven Spielberg har lyckats ännu en gång med den riktigt bra hjälpen av Tom Hanks. Hanks porträtterar den till en början vilsekomna Viktor Navorski på ett så bra sätt som inte många andra hade kunnat uppnå. Misstaget som väldigt många filmer, där en eller flera karaktärer åker taxi, gör är att de säger något i stil med "I'm going home", men aldrig var "home" är någonstanns, så varför frågar aldrig chauffören efter en adress?

     Den här filmen visar ganska bra hur folk egentligen är, fördomsfulla som inte lyssnar när de pratar med andra, detta visar Catherin Zeta-Jones karaktär Amelia, eller snarare hör vad de vill höra. När de först träffades så säger Viktor att han går från byggnad till byggnad och att han är försenad och att han väntar, men vad hon istället hör är att han är en byggarbetare och att hans flygplan är försenat. När han sen konfronteras av hennes så har hon nerverna att kalla honom för lögnare. När han sen gör en riktigt romantisk gest och ger henne det som Napoleon gav Josephine efter att de inlett något av ett förhållande, då har hon mage att fråga om han är en förrymd mentalpatient, med andra ord en psykopat. Allt detta bara för att hon inte hade anständigheten att faktiskt lyssna på vad det är han sa.

Jag ger "The Terminal" betyget 8 / 10
Speltid: 2 tim 8 min

#135 The Matrix Revolutions (2003)

Den mänskliga staden Zion försvarar sig mot den massiva invasionen av maskiner, undertiden som Neo febrilt försöker stoppa det rasande kriget på en annan front samtidigt som han måste tampas med Agent Smith.

Efter att ha sett alla tre filmerna så är The Matrix (1999) fortfarande den bästa i trilogin. Animationerna ser bättre ut än i den senast föregående, de är inte längre aningen matta och utan texturer. Skådespelet filmerna igenom är helt klart bra, och det från i princip alla parter. Den här är den sorgligaste av alla, men samtidigt den finaste, den finaste på fler nivåer än bara visuellt.

     Att inte Neo förstår tidigare vem som innehar Banes kropp, han verkar åtminstone förstå att det inte längre är Bane som finns "behind those dull cow eyes". Vem, förutom en viss exagent, kallar honom för "Mr. Andersson"? Såvitt man fått se filmserien igenom så är det bara Smith som har gjort det, alla andra agenter kallar Neo för "the anomaly" och alla människor använder sig av smeknamnet Neo.

     I striden om Zion, undrar hur stora respektive sidas förluster blir innan Neo gör sitt last-minute-rescue. Hur många av de bläckfiskliknande maskinerna blir förstörda och hur många människor är det som dör under invasionen? Hur många soldater jämfört med civilister? Man kan bara tänka sig att det blir en del, speciellt när de enorma borrarna faller ner och har sönder broar och allt möjligt.

Jag ger "The Matrix Revolutions" betyget 9 / 10
 Speltid: 2 tim 9 min

#132 Batoru rowaiaru (2000)

I framtiden kidnappar den japanska regeringen en klass av studenter i årskurs 9 och tvingar dem att döda varandra under den revolutionära "Battle Royale"-akten.

En halvt sjuk film om 40 ungdomar som tvingas döda varandra, och skaparna har inte sparat på blodeffekterna. Skådespelet av alla dessa japanska ungdomar är förvånansvärt bra, det är dock inte all klippning och filmning jättebra, vissa delar var bra men andra mindre.

     En av de två extradeltagarna, Kiriyama, ser väldigt mycket ut som huvudkaraktären Kurosaki Ichigo i mangan/animeserien Bleach (2004). Han har svart kostym och vit skjorta, påminner lite om någon form av skoluniform, men detta är inte nog för att säga att någon är lik någon annan, det är främst hans orangea här som står lite åt alla håll  som får honom att de ut som den 15årige dödsängeln.

Jag ger "Batoru rowaiaru" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 54 min

#130 The Number 23 (2007)

Walter Sparrow blir besatt av en bok som han tror är skriven om honom. Alltmedan hans besatthet ökar, så verkar fler och fler likheter dyka upp.

Komik-kungen spelar här istället en seriös roll som inte är det minsta rolig, men han gör det ändå väldigt bra, dock så lär väl ändå ingen vara förvånad över det. Även om man kanske inte tycker om sättet han framför många av sina roller, eller ens tycker om honom som person, så är det svårt att undvika det faktumet att Jim Carrey är en bra skådespelare.

     Filmen är ganska konstig, men samtidigt spännande, vem är denna Topsy Krets? Varför finns det så många likheter mellan Walter och Fingerling? Skådespelet är som sagt bra, även sättet den är filmar på, att man får se vad det är Walter läser och inte bara höra en uppläsning av vad som står i boken. Så gillar man Carrey och vill se honom i en lite annorlunda roll mot vad man kanske är van vid så kan man ta en titt på den här rullen.

Om du vill kolla om du är en 23a, gör på följande sätt:

1. Stava ditt namn och räkna ut vilket nummer i alfabetet varje bokstav har
2. Addera ihop alla nummer i varje namn 
3. Addera sedan ihop varje siffra i varje namn-nummer.

     F  r  e d   r  i   k     M i   k  a e  l      E  n g  q   v  i   s   t

     6,18,5,4,18,9,11    13,9,11,1,5,12    5,14,7,17,22,9,19,20

=          71                         51                           113                   [=235 (23 5 = 2+3=5)]

=           8                           6                              5                    = 19

Mitt nummer blev i slutändan 19, vad blir ditt?

Jag ger "The Number 23" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 41 min

#129 The Iron Giant (1999)

En pojke blir vän med en enorm oskyldig robot från yttre rymden som en paranoid statstjänsteman vill förstöra.

Rolig idé för en film, hur de gjort järnjätten så mänsklig, t.ex. att dennes "mage" kurrar när han inte ätit metall på en längre stund, och hur exalterad den blir när den kommer till skrotupplaget, som ett barn i en godisbutik där allt godis är gratis. 

     Det är lite spännande hur alla jättar i filmer som den här alltid ändrar storlek, ena stunden är den längre än träden i skogen, två sekunder senare så kan den smyga bland samma träd och då är den bara runt hälften så lång som dessa träd, och såhär verkar det kunna vara i väldigt många filmatiseringar som innehåller jättar eller andra enorma varelser och/eller föremål.

     Sättet som Hogarth fixade sitt luftgevär och ficklampa är ju... inte smartast i världen, han hade lika gärna kunnat tejpa fast ficklampan på en lång pinne om han nu inte ville hålla i lampan. Så fort han bestämmer sig för att skjuta med geväret, kommer kulorna bara att studsa mot ficklampans huvud och vara lika verkningslös som en vindpust mot en bergvägg. Han är dock inte helt och hållet korkad, han fattar vad grejen med människor, och främst amerikaner, är: dvs ser du något främmande, speciellt om det är stort, så skjuter man först och gärna springer omkring och skriker allt man kan. Men att en amerikansk general för en gångs skull lyssnar på rim och reson är helt fantastiskt, till skillnad från typ ALLA andra filmer där militären är inblandad.

Jag ger "The Iron Giant" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 26 min

#128 Stranger in the Family (1991)

Efter en bilolycka får en tonåring permanent minnesförlust.

Vad konstigt det är att se Neil Patrick Harris med långt hår. Han lyckas porträttera karaktären Steve som lider av minnesförlust väldigt bra, hans prestation är otroligt trovärdig, man kan nästan tro att det faktiskt är han som lider av minnesförlust och emellanåt kan det bli så bra gjort att man blir tårögd. Även Teri Garr gör bra ifrån sig, även om man kan irritera sig mycket på karaktären för att hon vägrar komma förbi stadiet av förnekelse.

     Hur kommer det sig alltid att förnekelse är det största och populäraste steget i processen att hantera händelser mm. Bara för att en läkare först säger att han borde bli bra inom ett par dagar, sen säger en annan att han borde få tillbaka minnet inom några veckor så är det näst intill omöjligt för vissa att acceptera att den andra, precis som den första, hade fel för att de inte visste helt vad de pratade om och inte hade alla fakta. Pga av denna förnekelse så trycker hon på och nästan trakasserar honom för att han aldrig kommer kunna minnas sitt liv och vem han var.

Jag ger "Stranger in the Family" betyget 7 / 10
Speltid: 2 tim

#126 Trading Places (1983)

Mortimer Duke tror på att en persons framgång är genetiskt, att det ligger i blodet, medan hans bror Randolph istället tror på att det är miljön i vilken personen befinner sig i är avgörande. De bestämmer sig därför att göra ett vad där fattiga Billy Ray Valentine och den rika Louis Winthrope III får byta liv med varandra för att bevisa vem av de två bröderna som har rätt.

Väldigt rolig film om hur fel det kan gå när två personer byter liv med varandra, eller hur fel det kan gå när man slår vad om andra människors liv och de bestämmer sig för att hämnas. Skådespelet är bra från alla de större rollerna, och även många mindre, det var endast ett fåtal statister som inte gjorde så super ifrån sig.

     Det är ett tillfälle i filmen som man kan spekulera i att Eddie Murphy bryter den tredje väggen i scenen när Duke-bröderna förklarar vad det är deras företag gör (allt det där om råvaror osv.), när Randolph förklarar att det finns bacon en bacon, sallad och tomat-macka så tittar Murphy rakt in i kameran, med en blick som säger mer än ord kunnat göra.

     Dan Aykroyd gör ett riktigt bra porträtt av hur en fattig slumtomte ska se ut; det vita skägget är mörkgrått, en halvdrucken flaska med alkohol, kläderna fulla av mat tagen från en julfest och ett måste är nästan att han ska vara skitfull.

"You know, you can't just go around and shoot people in the kneecaps with a doublebarreled shotgun, 'cause you're pissed at them!" -Valentine

"Why not!?" -Winthrope

Jag ger "Trading Places" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 56 min

#124 Hugo (2012)

Historien om en föräldralös pojke som lever ett hemligt liv inne i väggarna på en tågstation i Paris. Med hjälp av en excentrisk flicka försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda far, den ilskna ägaren till leksaksaffären under honom och ett hjärtformat lås som verkar sakna nyckel. 

Helt fantastisk och väldigt mysig film. Den har det mesta man kan vilja ha i ett underbart äventyr: romantik, spänning, hemligheter och mysterier, och självklart en del komik också. Filmen måste vara en hyllning till den store filmskaparen Georges Méliès, eftersom hela filmen kretsar kring hans verk och skapelser, och rollen som Méliès framförs utomordentligt av ingen mindre än Ben Kingsley. Det finns inte mycket mer att säga om den än att den är underbar och ett måste att se.

Jag ger "Hugo" betyget 9 / 10
Speltid: 2 tim 6 min

#123 Fantastic Four (2005)

Efter en olycka på en rymdstation i omloppsbana runt jorden får fem människor övernaturliga förmågor, fyra går mot ljuset, men en drar sig längre in i mörkret.

Tycker man om filmatiseringarna av superhjälte-serier så kommer man nog tycka om den här, en okej superhjälterulle. De valde åtminstone rätt skådisar för rollerna; Chris Evans passar som het playboy, Julian McMahon spelar väldigt ofta skurk så där var det ju också ett bra val, och vackra Jessica Alba som the Invisible Girl var även det ett bra val. Många repliker i filmen är dock lite corny och är mest värda en sorgsen huvudskakning över att de inte kom på något bättre.

     Den person som bestämde namnen för karaktärerna i den här serien/filmen måste ha den bästa fantasin i världen: von Doom för skurken, Storm för den äventyrliga ungkarlen och playboyen och Grimm för killen som går runt och är ganska butter av sig.

     Det är i princip bara Johnny som reagerar så som man själv tänker att man skulle reagera "Oh, cool!", om man skulle få superkrafter. Ett roligt bevis på hans reaktion visas när de står i en hiss tillsammans och pratar. Susan frågar: "You don't want to walk around on fire for the rest of your life, do you?" och Johnny svarar: "Is that a trick question?"

     Animationerna är verkligen inte de bästa, åtminstone inte med dagens mått, men det var samtidigt sju år sen filmen gjordes. När Ben förvandlats till the Thing så påminner Bens kropp väldigt mycket om 90-talets turtles i texturen och bara det allmänna utseendet på honom (förutom att Ben är orange och ska se ut som sten medan turtles är gröna och ska se ut som sköldpaddor)

     Folket som stöter på Ben är ju verkligen helt dumma i huvudet. Hans fästmö reagerar... inte på det bästa och värdefullaste sättet hon hade kunnat. Hon bara skriker på honom att hålla sig borta och inte rör henne, och det här är kvinnan som påstått sig älskat honom. Likadant med alla som ser honom, de verkar hellre gå efter mottot "skjut först, ställ frågor sen" fast utan att ställa frågorna. Poliserna behandlar honom fortfarande som en brottsling, efter det att han räddat livet på brandmännen på bron (det var iofs på grund av honom som olyckan inträffade, men ändå).

Jag ger "Fantastic Four" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 46 min

#122 50 First Dates (2004)

Henry Roth är rädd för engagemang, fram till den dagen då han träffar den vackra Lucy. De får djup kontakt på en gång och Henry tror att han äntligen träffat kvinnan i sina drömmar, tills han får veta att hon har korttids minnesförlust och glömmer honom redan nästa dag.

Aningen förutsägbar emellanåt, men historien är en helt underbart romantisk en. Att en man gör allt för kvinnan han älskar, och att han varje dag får henne att falla för honom igen och igen. Filmen innehåller nästan bara älskvärda karaktärer, alla på sitt sätt, några av dem är; ständigt pårökta Ula som spelas av Rob Schneider, en av hans bästa repliker i filmen är "You kids suck; you're good at everything!". Glömska Lucy som spelas av Drew Barrymore och snälla Nick eller mr. tattooface som spelas av Pomaika'i Brown. Man kan ju inte dra igenom dessa karaktärer och inte nämna filmens huvudperson djurskötaren Henry som spelas av Adam Sandler. 

     Sandler och Schneider är nog rätt bra kompisar, med tanke på att i väldigt många filmer där den ena spelar huvudrollen (eller en av huvudrollerna) så har den andra åtminstone en liten biroll, eller t.o.m. som i den här där den andra har en stor biroll. Är man en sucker för romantiska komedier så kommer man definitivt att älska den här, sålänge man inte har något emot Sandler och/eller Schneider.

Jag ger "50 First Dates" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 39 min

#121 Léon: The Professional (1994)

Den professionella lönnmördaren Léon tar motvilligt hand om 12åriga Mathilda, en granne vars föräldrar mördas, och lär henne sitt yrke.

Vi har här tre stora namn inom filmvärlden, Nathalie Portman, Jean Reno och Gary Oldman. Vad konstigt det är att se vackra Portman som en 12årig flicka, åtminstone om man inte sett henne i något från hennes yngre år. När hon och Reno sitter och pratar vid hans matbord i början av filmen så gör hon det så bra att man verkligen, verkligen känner med henne. Den manliga huvudrollsinnehavaren, Reno, är troligen Frankrikes bästa skådespelare. Med Oldman känns det mest bara weird att se som psykopatisk polis, lite av en lugn psykopat, vilket är läskigare än en vild (åtminstone på film, i verkligheten har jag ännu inte fått lära mig). Filmen är hur som helst riktigt sevärd.

Jag ger "Léon: The Professional" 9 / 10
Speltid: 1 tim 50 min

#117 Hamilton: I Nationens Intresse (2012)

Carl Hamilton lyckas infiltrera en internationell liga som stulit avancerade svenska GPS-styrda raketvapen. Men ligan utsätts för en plötslig dödlig attack av en väldrillad grupp legosoldater med okänd uppdragsgivare. Hamilton kommer undan massakern, men raketerna är spårlöst försvunna.

Skulle inte kalla filmen för bra, men ändå förvånansvärt bra, helt okej är en bättre beskrivning. Mikael Persbrandt gör som i många av sina filmer en rätt bra roll, men för att även nämna någon från den andra sidan av prestations-skalan så blir det nog Pernilla August. Hennes prestation var inte bra, replikerna kändes dåligt inövade, om de var inövade över huvud taget, och det fysiska skådespelet (ansiktsspel, kroppsspråk osv.) var närmast obefintligt, som tur var hade hon ingen större roll, bara som stadsminister.

     Persbrandt är troligen mest känd för sin roll som Gunvald Larsson i filmserien Beck. Detta kan bara vara en slump, men Gustaf Hammarsstens karaktär i I Nationens Intresse heter "Martin Lagerbäck". Är inte det väldigt likt Beck-filmernas "Martin Beck"... Coincidence??

     Något annat lite kul är att de faktiskt använt sig av en riktig nyhetsuppläsare i filmen, i de scener när karaktärerna står och tittar på nyhetssändningen, så är det ingen mindre än TV4s egen Anna Lindmarker som står för rapporteringen av Hamiltons nyheter.

     Till sist lite saker man kan lägga märke till och tänka på om man själv ser filmen. Nog för att de inte vet om det än, men det är ju alltid väldigt bra att anlita skurkarna för att rätta till något fel som de varit delaktiga i, eller som i det här fallet faktiskt är en av orsakerna till problemet. När vi ändå är inne på "Sectragon", som det amerikanska säkerhetsbolaget så fint heter, vilka bra specialsoldater till legoknektar som är med i det förbandet, när en ensam svensk kan ta ut dem allihopa, för det mesta dessutom obeväpnad. När den gravida poliskvinnan som utreder Maria Solskas mord besöker caféet eller restaurangen eller vad det nu var där Maria och Hamilton var under sin sista kväll tillsammans, så säger hon bara att hon är polis, men hon visar aldrig någon legitimation eller annan ID-handling för att styrka att hon faktiskt är vad hon påstår sig vara, och servitören hon pratar med bara godkänner det och berättar allt hon vill veta. Har man lärt sig något från amerikansk film så är det att alltid vara paranoid när det kommer till officiella personer.

Jag ger "Hamilton: I Nationens Intresse" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 48 min

#115 Tropic Thunder (2008)

Genom en serie konstiga händelser, så måste en grupp skådespelare som spelar in en storbudgets krigsfilm bli de soldater de försökt porträttera.

Rolig och aningen parodisk på krigsfilmer. Till och från lite förutsägbar, men det är något man kan se förbi. Något som vissa kan tycka lite illa om är "the dude that plays a dude disguised as another dude", dvs. Robert Downey Jr.s karaktär som på ett smårasistiskt sätt ska porträttera en svart man där han lägger väldigt mycket krut på försök till stereotypa beteenden. Fast han spelar ändå denna roll väldigt bra, man kan nästan tro att han faktiskt är skådespelaren Kirk Lazarus. Även Tom Cruise gör en bra roll som den onda producenten, till vilken roll han använde en fat-suit, bald-cap och stora fake-händer. Däremot så är Ben Stiller lite tråkig som sin huvudkaraktär Tugg Speedman, Stiller har en tendens att spela väldigt många av sina karaktärer på samma sätt, vilket inte betyder att han är en dålig skådis, bara att det kan bli lite tråkigt emellanåt när man inte riktigt kan känna en kontakt med karaktären. Jag kan ju inte sluta det här utan att nämna Jack Black, han gör en rätt övertygande prestation som en drogmissbrukare med abstinensbesvär (jag har själv aldrig sett någon med stor abstinens, utom på film, så jag kan inte säga hur det ser ut på riktigt, men han övertygade mig).

"The film is already rumored to be one month behind schedule just five days into shooting."

Jag ger "Tropic Thunder" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 47 min

#113 Hall Pass (2011)

Rick och Fred är två äkta män, dock har de lite problem med sina äktenskap, så de får varsitt "hall pass" från sina fruar: under en vecka får de göra precis vad de vill.

Den hade sina stunder, men för det mesta så kändes den mest pinsam och mer som två medelålders män som inte inser vad de har och därför tror de patetiskt nog att de kan jaga efter kvinnor runt hälften av deras egen ålder. Så handlingen var ju inte i toppform, budskapet däremot är det nog svårt att slå: var trogen, älska det du har och tro inte att du kan något som sedan länge har försvunnit bakom dig. Även skådespelet var bra, men när man har bl.a. Owen Wilson och Christina Applegate, så är det ganska svårt att inte få ett bra utförande.

Jag ger "Hall Pass" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 45 min

#112 Legally Blonde (2001)

När en blond ledare för en skol-kvinnoförrening dumpas av sin pojkvän bestämmer hon sig för att följa efter honom till Harvard Law för att få tillbaka honom, men väl där så upptäcker hon att hon har större rättskunskaper än vad hon någonsin trott.

Väldigt underhållande film som visar på att myten om att blondiner är dumma inte alltid stämmer helt och fullt. Hon må ha utseendet och lite av uppförandet som en blond bimbo som inte förväntats göra något annat med sitt liv än att se vacker ut, dvs. använda sitt yttre och inte det hon har innanför pannbenet. Det är ganska uppfriskande att se en film som går emot stereotyper och visar på att bara för att man är eller ser ut på ett visst sätt så betyder det inte att man nödvändigtvis uppfyller folks fördomar. Så vill du se en lättsam komedi, med många bra skådespelare (t.ex. Reese Witherspoon, Luke Wilson och Victor Garber), så borde du definitivt ta en kik på den här.

Jag ger "Legally Blonde" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 36 min

#111 This means war (2012)

Tuck och Frank jobbar båda för CIA, de är t.o.m. partners. En dag råkar de av misstag bli involverade med samma kvinna, Lauren. För att vinna hennes hjärta använder de allt CIA har till förfogande.

Väldigt rolig och mycket bättre än väntat. Dock så var den lite förutsägbar och aningen clyshing, men vilken film är inte det idag? Vad man kanske inte tycker om är vem av dem som blir vald, inte Tom Hardys karaktär, som faktiskt verkar vara en vettig människa och inte en typisk "player" och "bad boy" som hans motspelares karaktär är. Varför ska tjejen alltid välja den "Hollywood-snygga" killen som egentligen är ett klart dåligt val som alltid behandlat kvinnor med minimal mängd respekt? Varför inte falla för den romantiska killen som faktiskt vill slå sig ner och bilda familj? Men det kanske är för nytänkande att göra på det sättet och folk skulle väl bara bli obekväma eftersom det inte är samma gamla vanliga. Okej, det är inte alltid som tjejen faller för bad boyen, men det känns nästan så när man sitter och tittar på dessa filmer, eller är det bara jag? Och när man ändå är inne på ämnet, hur kommer det sig att man helt plötsligt faller för samma man som man dumpat tidigare när man får veta att han inte jobbar för ett resebolag? Även om man försökt få det att fungera med mamman till sin son, men hon nekat typ varje gång, borde man inte inse att hon egentligen inte har fallit för dig, utan för en bild av dig som till stor del består av ett farligt jobb och en pistol. Så bortser man från slutet så var det en riktigt bra och rolig film, slutet hade de kunnat göra bättre....

Jag ger "This means war" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 37 min

#110 Journey 2: The Mysterious Island (2012)

Sean Anderson, några år efter äventyret i jordens inre, åker tillsammans med sina mammas man för att leta rätt på Seans farfar som tros vara på en försvunnen mystisk ö.

Snygg: Ja. Handling: Nja... 3Deffekterna såg förvånansvärt bra ut och det var många fina bilder, på djungel, en ruinstad, enorma (eller i undantagsfall, små) djur och tropisk ö-natur i allmänhet. Men det verkar som att man lagt mest krut på att göra filmen fin, för handlingen var inte så fantasifull som den hade potential för. Filmen innehåller ganska mycket komik, men en stor del av den komiken känns mest pinsam och man skäms nästan när vissa skämt eller handlingar kastas i ansiktet på oss.

     Det var lite tråkigt att Brendan Fraser inte längre var med i den här filmen, han kände väl att en andra film verkade lite desperat från skaparnas sida, så Dwayne "The Rock" Johnson fick ta den typ faderliga/manliga rollen i den här filmen, men som tur är spelar han inte Brendans karaktär, utan bara karaktärens systers nya man, Hank. Den enda skådespelaren som faktiskt var kvar sen första filmen är Josh Hutcheson. Inte ens skådespelerskan som spelade mamman ville stanna kvar, så hon blev utbytt mot Kristin Davis. Karaktären Seans mamma blev under åren sen första filmen kortare, brunett och mörkögd, fantastisk vad åldern kan ha för överraskningar i beredskap.

Jag ger "Journey 2: The Mysterious Island" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 34 min

#109 Bringing up Baby (1938)

Undertiden som en paleontolog försöker få en donation på en miljon dollar till sitt museum, blir han förföljd av en flyktig och ofta lite irriterande arvinge och hennes tama leopard, "Baby".

Enormt vacker och väldigt rolig film. I en av huvudrollerna ser vi dessutom filmens drottning (ett av hennes smeknamn var "First Lady of Cinema") Kathrine Hepburn, och den manliga motparten innehas av ingen mindre än Cary Grant. Skådespelet i den här filmen måste bara påpekas vara bättre än det man kan se i många filmer idag, och inte bara från Hepburn och Grant, utan från rolllistans alla skådisar. T.o.m. hunden och leoparden gör bättre skådespelarinsatser än vissa mänskliga gör idag.

     Något som är lite fascinerande och en väldigt trevlig omväxling är att kunna titta på en film och slippa musiken för en gångs skull. Den enda "musiken" man hör är diegetisk; främst när Hepburn ocg Grant står och försöker sjunga ner Baby från ett tak och både hund och leopard stämmer in i ylandet.

Till sist för att citera David: "Susan, when a man is wrestling with a leopard in the middle of a pond, he's in no position to run"

Jag ger "Bringing up Baby" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 42 min