En farfar berättar en gammal saga för sitt barnbarn, sagan har det mesta en saga borde ha med; en ond prins, en jätte, svärdsdueller och sann kärlek.
En mysig lite annorlunda klassisk saga. Man har inte försökt använda sig av massor med specialeffekter, eller ens dräkter (kläder, men inte dräkter) bortsett från de stora gnagarna i eldträsket och den stora ormen (som iofs verkar vara en stor docka) i sjön som Buttercup hoppade i för att fly Vizzini. Som i de flesta filmer transformeras en eller flera karaktärer, ofta från en personlighet som ska vara motbjudande i någon grad för tittaren till något man kan känna någon form av gemenskap med, ett bra exempel ur princess bride är den sjuka pojken som får sagan uppläst för sig; i början är han negativ och vill inte ha någon del av vad som komma skall, men allt eftersom faller han mer och mer för farfaderns historia.
Precis som i många av deras tidigare och senare roller spelar Cary Elwes och Mandy Patinkin sina respektive roller bra, men det är karaktären Fezzik som troligen smälter de flesta tittarnas hjärtan, den enorma André the Giant ger den ödmjuka jätten ett liv och en personlighet som inte många andra skulle kunna få till på ett lika bra sätt, utan att faktiskt vara så stor själv som skådespelare.
Precis som i många av deras tidigare och senare roller spelar Cary Elwes och Mandy Patinkin sina respektive roller bra, men det är karaktären Fezzik som troligen smälter de flesta tittarnas hjärtan, den enorma André the Giant ger den ödmjuka jätten ett liv och en personlighet som inte många andra skulle kunna få till på ett lika bra sätt, utan att faktiskt vara så stor själv som skådespelare.
 |
| Jag ger "The Princess Bride" betyget 10 / 10 Speltid: 1 tim 38 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar