Undertiden som Johnny Blaze gömmer sig i mellanöstern, ombeds han att stoppa djävulen, som försöker ta mänsklig form.
Skådespelet är förvånansvärt bra, specialeffekterna ser ut som ett mästerverk i jämförelse med de i Ghost Rider, men inte ens det säger speciellt mycket eftersom effekterna i den var usla, och de i den här bara är dåliga. Den är hyfsat orealistisk, om någon blir skjuten med en hagelbössa flyger man inte flera meter vid träff, det är bara en dålig effekt filmskapare ibland tycker om att slänga in i actionscener. Handlingen är... inte konstigt att man inte kommer på hur man ska beskriva den, det finns ju ingen. Något som filmen borde lyckas med, men inte gör det, är att suga in tittaren, man fastnar aldrig för någon karaktär eller får någon medkänsla med dem. Allt man gör är att sitta och vänta på att Ghost Rider ska komma ut så att man kan få se honom suga upp skurkar.
I ett avsnitt berättas det om djävulen och hans mänskliga form, det visas här även ett gäng bilder på ansikten som han gömt sig bakom. Den sista av dessa ansikten är ganska klockrent: Jerry Springer.
Efter scenen när Ghost Rider dödar Karrigan och hans gäng kommer Roark och väcker Karrigan till liv igen och förvandlar honom till något förruttnelsemonster, han ha förmågan att få saker att förfalla i en hög hastighet bara genom att röra vid dem, vad han däremot ser ut som är de wraith som förekommer i Stargate: Atlantis.
 |
| Jag ger "Ghost Rider: Spirit of Vengeance" betyget 3 / 10 Speltid: 1 tim 35 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar