Baserad på en koreansk legend, om hur varje 500e år det föds en flicka med Yuh Yi Joo. Den Imoogi en ras enorma ormar, som hade den fullt utveckade Yuh Yi Joo i sin besittning förvandlas till en himmels drake. Nu är den onda Imoogin och dennes armé ute efter vår tids Yuh Yi Joo, som råkat födas i Los Angeles.
Animationerna ser förvånansvärt bra ut för att inte vara någon stor och välkänd film eller ha några större skådespelare, de största är troligen
Robert Forster och
Chris Mulkey, inte ens de är några stjärnor bara kändisar. Skådespelen är inte de bästa, känns aningen amatörmässigt, men det gör det troligen pga. replikerna, vilka inte alla riktigt låter som något en riktig person skulle säga i liknande situationer.
Verkar det inte lite skumt att en koreansk legend skulle utspela sig i Los Angeles? Visst det är i princip bara stilla havet mellan kulturen som legenden handlar om och platsen som skaparna valt att den ska utspela sig på. Visst att kultur och plats inte har något direkt samband, men det borde väl ändå generna ha, så borde det inte logiskt sett vara en koreansk kvinna som föds med vår tids Yuh Yi Joo? De hade kunnat välja en koreansk kvinna i USA, istället för en med rötter i Storbrittanien.
Väldigt smart att försöka få folk att tro på att man inte är galen genom att upprepande halvskrika om jordens undergång och allas förestående död och hålla dem på avstånd med en skalpell. Hon är verkligen en mästare i övertygelse. Likadant med djurskötaren som försöker övertyga såväl polis som läkare att han sett en enorm orm äta fem elefanter, varför upprepade gånger försöka övertyga folk om något som de aldrig kommer tro på? Och om man nu måste försöka övertyga alla om detta, varför inte bara be läkaren att ta en bättre titt ut genom fönstret när Imoogin tittar in genom läkarens fönster, speciellt när hela sjukhuset skakar till för att ormen gnider sig mot ytterväggen. Båda dessa personer hade kunnat sköta sina respektive övertygelser såå mycket bättre.
Obalanserad är troligen en av de mindre beskrivningarna man skulle kunna göra av den här moderna tolkningen av en uråldrig legend. Först är både Ethan och Sarah två vanliga människor som sats i en extrem situation, de behåller den här vanligheten genom hela filmen, för de lär sig inte något nytt under hela sin resa från start till slut, de bara flyr. Så för att väga upp denna, man ska väl inte kalla det värdelöshet, otillräcklighet är ett bättre ord, sker två händelser. Ethan får ett kraftfullt föremål som utplånar hela den ondskefulla armen, utan att Ethan vet vad som händer eller ens gör något. Sarah får en direkt insikt i hur hon ska kontrollera det blå lysande klotet som tydligen är Yuh Yi Joo för de få sekundrar som hon är vid medvetande, hon han hålla den borta från den onda Imoogin och ge den till den goda, all denna kunskap och skicklighet får hon genom ett ljudlöst *Pling!*. Detta låter som lite dålig planering och utförande, hade med stor sannolikhet kunnat göras bättre.
Filmen slutar ganska så mysko. Efter bilkraschen som Ethan och Sarah råkar ut för, tas de till nån ondskefull plats där den onda Imoogin verkar bo, först kunde man tro att det var någon form av underjordisk grotta, eftersom man fått se tidigare bilder av Imoogin befinna sig i en stor grotta med gamla bosättningar. Men så var inte fallet, det måste snarare vara en annan värld, eller kanske en annan dimension, för det finns himmel och de befinner sig i en enorm ödemark. Hur som helst så förvandlas Sarah till någon mystisk blå rök som blir till en talande ande och den goda Imoogin förvandlas självklart till en drake som flyger iväg, medan Ethan blir kvarlämnad i detta främmande landskap, hur ska han kunna ta sig hem? Han lär troligen dö inom några dagar, om inte törsten tar honom först så kommer nog hungern göra det.
 |
Jag ger "D-War" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 30 min |
