En datorhacker får från några rebeller veta sanningen om sin verklighet och hans roll i kriget mot de i kontroll.
Det här måste vara en av tidernas bästa science ficton, allt som tillhör mise-en-scenen ser riktigt bra ut, såväl kulisser som animationer. "The Matrix" ser självklart ut som dagens samhälle idag; skyskrapor, bilar and all the what knots, medan "den riktiga världen" till stor del är grov, matt och ser lite tråkig och skitig ut (kan iofs bero på att allt är skitigt och otvättat). Den enda animeringen som inte ser helt och hållet jättebra ut är det absolut sista man ser, när Neo har pratat klart i telefonkiosken och flyger iväg.
Agenterna som verkar ha något personligt agg mot Neo och hans vänner (Smith, Brown och Jones) är inte alla så som man kan tänka sig att agenter borde vara. Brown och Jones beter sig logiskt och nästan lite maskinaktigt, dvs utan känslor och ganska "matter of fact", medan Smith däremot har en väldigt mänsklig personlighet och drivs av sina starka känslor, främst ilska och hat mot människor. Man skulle nästan kunna tänka sig att han av någon anledning är avundsjuk på de köttsäckar han ska efterlikna, hans beteende liknar åtminstone det beteendet som barn har när de är avundsjuka på någon annan eller när de tycker om denne. Brown och Jones gör mest det de gör för att de är programmerade att göra det.
 |
| Jag ger "The Matrix" betyget [riktigt bra] Speltid: 2 tim 16 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar