Anakin Skywalker går in i en förbjuden romans tillsammans med Padmé Amidala, samtidigt som Obi-Wan Kenobi undersöker ett mordförsök på Padmé, vilket leder till upptäckten av en hemlig republikansk armé av kloner.
Precis som den förra filmen så är den här ganska klottrig, dvs det är väldigt mycket som händer i bild samtidigt, vilket kan bli lite övervälmande från tid till tid. Men det är å andra sidan ett krig som utspelar sig framför våra ögon, det brukar genomsnittligt hända ganska mycket på en gång i slag, hade det inte varit mycket som hände på en gång så hade det inte varit strid, utan mer av ett slagsmål mellan några få.
Anakin gör här samma fel som alla unga som tycker att de är vuxna, de insisterar extremt hårt på att de vuxit upp och att de är tillräckligt gamla för vad de nu håller på att lära sig att göra, men samtidigt som de blint håller på sin vuxenhet så beter de sig såväl naivt som riktigt barnsligt väldigt ofta.
Det är ju här som Padmé och Anakin blir ett par, och man brukar ju säga att man bara är så gammal som man känner sig och att ålder bara är en siffra, men när Anakin fanns på Tatooine så var Padmé 19 och Anakin bara 10 år. Det ska nu ha gått 10 år sen Star Wars episode I: The Phantom menace (1999), Skywalker är nu 13 år äldre (ändå hyfsat samma ålder som han ska vara) medan Padmé bara åldrats 3 (hon ska vara typ 30, men är bara 22)...
Om man jämför en av all teknologi i Star Wars och här hos oss så borde vi verkligen lära oss av den tidens paraboler. Hos oss behöver vi enorma paraboler för att kunna skicka och ta emot signaler bara på vår egen planet, men i Star Wars så räcker det med en som bara är typ 1-2 dm stor för att skicka signaler halvvägs över galaxen.
Man kan ju inte annat än älska C-3PO och R2-D2, och relationen dem emellan. 3POs reaktion på droidfabriken på Geonosis "Oh my goodness! Shut me down. Machines building machines. How perverse!" eller när han av misstag blivit ommonterad till två drioder (huvudet på en och kroppen till en annan), skickas ut i arenan på Geonosis för att slåss mot Jedi och ropar samtidigt som han skjuter "DIE, Jedi dogs. Oh... what did I say?".
Fröken Amidala måste vara en kvinna av stål, förts får hon ryggen sönderklöst av en nexu (då hon skriker till) men sen är det precis som om inget har hänt. Lite senare så hoppar hon ner från en kanske 15 meter hög pelare och landar på manken på en reek och gör inte ens en min efter ett fall på omkring 10 meter.
 |
| Jag ger "Star Wars: episode II - Attack of the Clones" betyget [8 / 10 - spännande] Speltid: 2 tim 22 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar