Austin Powers följer efter Dr. Evil tillbaka till 1969 för att stoppa den onda doktorn från att förstöra jordens alla städer med sin "laser".
Precis som den första filmen om mästerspionen Austin Powers så kretsar den här filmen och dess skämt kring sex, och även här finns det ett par skämt som faller under kategorin "kiss- och bajshumor". Filmen ger ett underhållande skratt, men det är inte en film som man tänker "Wow, den här måste jag se igen snart!". Skådespelet är helt okej, men sen så har den å andra sidan en förvånansvärt bra rolluppsättning. Vi får återse Mustafa från första filmen, men även här så får Will Farrell bara göra ett framträdande i en scen, och han är dessutom inte lika sprejburksbrun-hyad som han var i den förra. Vi får även ett gästspel från Elizabeth Hurley, men dock bara i första scenen. Heather Graham tar nu över som filmens kvinnliga protagonist, och är en feminin version av Powers själv. Det är även två nya karaktärer i det onda laget: Dr. Evils Mini-Me spelad av Verne Troyer och Fat Bastard, ytterligare en roll som Mike Myers själv spelar, får han aldrig nog att se sig själv som filmens halva rolluppsättning?
Något som kan förvirra lite är att Number Two är tillbaka, den förra filmen slutade ju i princip med att Dr. Evil slängde ner honom i förbrännaren (precis som han gjort med bl.a. Mustafa och några till av sina hantlangare som han inte varit helt nöjd med) för att han försökte göra en deal med Powers framför Evil. Men men, Number Two har ju faktiskt en liten brännskada på sin högra kind, så det är väl nog för som anledning till varför han är tillbaka...
 |
| Jag ger "Austin Powers: The Spy Who Shagged Me" betyget 6 / 10 Speltid: 1 tim 35 min |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar