En ynkling till viking som drömmer om att jaga drakar blir den otroliga vännen med en ung drake själv, och lär sig därigenom att det nog är mer kring bestarna än vad alla tror.
Inte helt och hållet så som man kanske tänkt sig hur drakar ser ut, men det fungerar trots detta riktigt bra. Toothless har vid första anblicken en uppsyn av att vara snäll och from som ett lam, men skenet bedrar och han är av en ras drakar som råkar vara de farligaste som finns, till och med farligare än jätten i slutet. Filmen är ett bevis på att inte alla människor är trångsynta och vill döda allt som de inte förstår, även om majoriteten verkar vara det (åtminstone i film).
Handlingen är något som troligen alla drakälskare drömt om i sen de först upptäckte dessa underbara varelser. Man blir glad när filmen fortskrider (även om en viss hövding och alla hans hjärnlösa undersåtar gör allt för att förstöra något så fint som kärleken mellan en pojke och en ung drake), när Hickup gör allt för att finna lugnande delar i drakarnas vardag eller andra moment för att få dem att vara mindre aggressiva; som till exempel färskt gräs, den liknande G-punkten, nyfikenheten för solkatter och avskyn för ålar.
Man kan definitivt se att de lagt ner mest tid på att ta fram den så kallade Nightfuryn (dvs Toothless), han rörelser och personlighet när han är med Hickup påminner mest om en lekfull katt, även hur han uppför sig när han försöker skydda sin vän från Nightmaren i arenan.
En film som är ett måste att se, gärna med någon man tycker om.