#379 Despicable me (2010)

När en superskurk utnyttjar en trio föräldralösa flickor för sin briljanta plan, finner han att deras kärlek förändrar honom stort till det bättre.

Detta är en animerad film som många, såväl barn som vuxna, har förälskat sig i redan från första stunden då affischerna dök upp på biografer och busshållsplatser, och trailers började poppa upp på internet och i TV. Sedan kom filmen, och alla dessa grymt roliga minions fick tittarna att inse att det inte alls var vad de hade väntat sig, utan det var något bättre.

     Att för en gångs skull få se den onda karaktären ha huvudrollen är en skön omväxling, mot det klassiska "det goda vinner över allt" som man är så van vid. Det ger dessutom stort utrymme för skaparna att använda sig av slapstick-humorn (typen av humor där bland annat halka på bananskalet ingår, det vill säga våld är en central faktor) som det är få som inte skrattar rakt ut åt. Även om filmen slutar som den gör, så är han fortfarande en skurk, pesten vann över koleran skulle man kunna säga.

     I huvudrollen hör vi Steve Carell, vilket man vid första öronkastet inte kan tro, men efter stund kan man höra humorskådespelaren bakom den tjocka brytningen. I Carells rivalroll hör vi Jason Segel. Till sist kan även Russell Brand nämnas, mannen som troligen är mest känd som musikerskådespelare, han står för rösten till Carells äldre kompanjon och mentor. Alla dessa är som sagt svåra att urskilja vem som gör rösten bara genom att lyssna, efter att ha fått reda på vem det är kan det fortfarande vara svårt, men vissa är lättare än andra att känna igen.

Jag ger "Despicable me" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 35 min

#378 The Croods (2013)

Efter att deras grotta blivit förstörd, måste en familj grottmänniskor ge sig ut i en okänd värld tillsammans med en uppfinningsrik pojke.

Först och främst får man lite bakgrundshistoria, vilket är trevligt då man lär känna den familj man ska spendera de närmaste 90 minutrarna med. Sedan sätter historien fart, och den börjar alldeles underbart. Det är dock en ganska dyster miljö de lever i, vilket inte är så speciellt lockande att se på, men familjens personligheter och relation till varandra väger upp detta på flera plan. Sedan kommer brytningspunkten i filmen och den tar fart på riktigt. Familjen Crood beger sig ut i en värld lika främmande för oss som för dem. En värld vars miljö man lyckats riktigt väl med, såväl flora som fauna är fantastiska på alla möjliga sätt och vis.

     Alla barns favorit kommer definitivt vara sengångaren Belt som den uppfinningsrike pojken bär kring midjan genom i princip hela filmens gång. Medan vuxna troligen faller mer för minstingen i familjen, alternativt känner igen sig i relationen mellan pappan och mormodern. Bestämmer man sig för att ge filmen en chans kommer man med stor sannolikhet inte att ångra sig, då man kommer skratta i åtminstone 60 av de 90 minutrar film, man kanske till och med fäller en tår någon gång under filmens gång. 

Jag ger "The Croods" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 38 min

#377 Oz the great and powerful (2013)

En obetydlig illusionist sveps iväg till ett förtrollat land och tvingas in i en maktkamp mellan tre häxor.

Hur kom egentligen trollkarlen till Oz? Hur kommer det sig att han endast visar sig i bolmande rök? Det här är ett par frågor man kan ställa sig efter att ha läst eller sett originalhistorien "The Wizard of Oz" (1939). Man får mer eller mindre tillfredsställande svar på dessa frågor när man tittar på denna prequel.

     För att sälja filmen har man gått ut med att det är producenterna bakom "Alice in Wonderland"  (2010) och den regisserande visionären bakom Spider-man-trilogin. Detta uttalande tillsammans med listan över hyfsat stora skådespelare gör att man har stora förväntningar på en bra film, både med ett tillfredsställande och lite humoristiskt manus, helt klart godkända animationer, och framför allt riktigt bra skådespel. Ingen av dessa förhoppningar uppfylls till fullo.

     Manuset var som mest okej, men inte värt all den hyllning man byggt upp den med och den enda humoristiska delen i filmen var den flygande lilla apan med blå kläder i hotellarbetarstuk, och inte ens han var speciellt rolig på någon högre nivå.

     Animationerna såg av och till okej ut, man hade försökt få till fina miljöer, men över lag såg det mest hemskt ut, de tillfällen då kameran snurrar runt skapar detta tillsammans med den lite sämre kvalitéten på animation en illamåendekänsla hos tittaren som inte är uppskattat någon stans, illamåendet kommer åtminstone för de av tittarna som lider av åksjuka.

     Till sist kommer vi till skådespeleriet, om man nu skulle kunna kalla det för skådespel. Överst i listan över de största namnen ser vi bland annat James Franco, Mila Kunis, Rachel Weisz, Michelle Williams och Zach Braff. Då de flesta av dessa bara gjorde ett allmänt dåligt jobb och presterade som vilken statist som helst hade kunnat göra, så övertygar Franco oss definitivt om att han inget hellre vill än att slippa vara med i filmen, så länge han får sin lön. Hans extremt dåliga prestation gör att man undrar vad han ens har i filmen att göra, speciellt i huvudrollen som trollkarlen Oz. Ett exempel på hans prestation är i en scen då han ska hålla ett tal inför sin samlade armé, ett peptalk innan strid kan man säga. Han har ingen som helst övertygelse i vad han säger, utan det låter mer ut som om han läser replikerna och bara vill få allt ihop överstökat.

     Detta är därför inte en film som kan rekommenderas, speciellt inte om man är en beundrare av originalhistorien.

Jag ger "Oz the great and powerful" betyget 2 / 10
Speltid: 2 tim 10 min

#376 Hauru no ugoku shiro (2004)

När en osjälvsäker ung kvinna blir förhäxad med en gammal kropp av en illvillig häxa, hennes enda chans att bryta förtrollningen ligger hos en självständig men osäker trollkarl och hans kompanjoner i hans vandrande hem.

De flesta i västvärlden känner igen denna film under endera "Det levande slottet" eller "Howl's moving castle".

     Detta är en film ur den japanska mästerregissören Hayao Miyazakis samling mästerverk. Baserad på en novel med samma namn, det var dock inte Miyazaki som skulle ha stått för regin från början, utan den mindre kända Mamoru Hosoda som lämnade projektet väldigt abrupt. Animationerna är väldigt stilrena, det är inte massor med krims-krams, utan bara "rena raka linjer" på karaktärer och miljöer runt omkring som snarare påminner om fotografier än faktiska tecknade bilder. Trots att handlingen utspelar sig i en engelsk miljö, blir det inte det minsta dåligt när en japansk skapare sätter sig in i och gör filmen, utan det blir ett väldigt bra resultat som alla som ser det kommer vara väldigt nöjda över att få se.

Jag ger "Hauru no ugoku shiro" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 59 min

#374 Winter's bone (2010)

Ree hackar sig genom den sociala vildmarken i jakt på sin pappa, för att rädda sitt hus och sin familj.

Det må inte vara Jennifer Lawrence första film, men det är den här filmen som gjorde hennes namn stort världen över. Det är en independent som vunnit priser i flera filmfestivaler världen över, bland annat i Berlins och Stockholms filmfestivaler, under ddessa festivaler för bästa film och bästa kvinnliga huvud huvudroll. Det är inte bara Lawrence som dagens publik känner igen, det finns ett fåtal andra skådespelare som man åtminstone kan känna igen, även om man kanske inte kan sätta ett namn till ansiktet. Skådespelet ser bra ut filmen igenom, oavsett om man tittar på barnskådespelarna eller de vuxna, även regin ser riktigt bra ut. Det är en film värd att se, det kanske inte är en "haha-rolig" film, eller en gulligt romantisk film, men man har svårt att slita sig från filmens seriöshet.

     Det är en hemsk film på sitt sätt, om hur man kan försöka skydda de sina genom att döda de som faktiskt ingår under samma kategori. Hur en familj eller släkt kan döda en av sina medlemmar för att t.ex. förhindra att någon information läcker ut till myndighet eller allmänhet eller liknande. Handlingen kretsar bland annat hur fort ryktet kan sprida sig, om banden mellan nära familj och distant familj kan se ut, och kring fattigdom.

Jag ger "Winter's bone" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 40 min

#373 I love you Phillip Morris (2009)

En polis blir bedragare när han kommer ut ur garderoben, väl i fängelse träffar han sitt livs kärlek, som han inte stoppar för något för att få vara med.

En helt underbar film med två fantastiska skådespelare. Filmen är baserad på verkliga händelser som kretsar kring bedragaren, lurendrejaren och fler-tillfälles rymlingen Steven Jay Russell, och hur han blir förälskad i en annan fången under tiden han sitter i fängelset. Det är Jim Carrey som spelar denna centrala roll, vilken passar honom utmärkt då han i flertalet scener ska göra något lite tokigare som passar honom som en handske, det kan vara allt ifrån att kasta sig ut för en rulltrappa som att låtsas spy i sin celltoalett. Ewan McGregor spelar Carreys stora kärlek och obejktet för dennes besatthet, Phillip Morris. De lyckas båda två spela sina homosexuella roller bra, de båda övertygar om att dessa två karaktärer mycket väl skulle kunna vara gay.
     Är man lite uppmärksam kan man i en scen hitta kopplingen mellan denna film och en av  Carreys tidigare, Bruce Almighty (2003). Denna koppling består av en replik där Carreys karaktär säger att någon över honom är som någon med ett förstoringsglas och att han själv är en myra som brääns under detta förstoringsglas.

Jag ger "I love you Phillip Morris" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 38 min

#372 Balls of Fury (2007)

Den före detta ping-pong mästaren Randy Daytona kallas in på ett hemligt uppdrag av FBI, för att störta mannen som mördade Randys pappa; Feng.

En smårolig komedi som främst duger för en stund då man inte har något annat för sig. Handlingen är ganska underhållande. En film som kretsar kring en sport är inte helt ovanlig, men vad som är ovanligt är att man valt just sporten ping-pong, enda sättet man hade kunnat vara mer ovanliga är om man valt Mah Jong eller något ännu ovanligare i staterna. Men filmen hade inte fungerat om man inte åtminstone hade valt en bollsport, helst med små bollar (typ ping-pong, biljard, tennis etc.) då det genom filmen kommer flertalet skämt som på ett eller annat sätt hänvisar till det manliga könsorganet, vilket blir lite tjatigt i längden, när det första av dessa skämt finns redan på filmaffischen.

     Valen av skådespelare är lite upp och ner. Christopher Walken som ärkeskurken är ett helt fantastiskt val, han har svårt att göra en bra roll, att han dessutom ska spela en asiatisk skurk gör hela situationen skrattretande rolig. Han ser inte ut att försöka spela en asiatisk man, utan de har bara slängt på honom en svart peruk och kläder som mer ser ut att höra hemma i en asiatisk rulle än i en amerikansk. Huvudrollsinnehavaren däremot, Dan Fogler, inger intrycket av att vara en Jack Black-wannabe, eller åtminstone ett försök till en sämre kopia av halva Tenacious D, det vill säga han är en kramgo, långhårig man runt 40 som ofta gör rock-rörelser i sitt skådespelande. Hade man istället fått in Black i rollen som Randy, så hade det troligen inte inverkat något alls på filmen, bortsett från att den troligen hade fått mer uppmärksamhet.

Jag ger "Balls of Fury" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 30 min