#27 Faces in the crowd (2011)

Efter en sammanstötning med en seriemördare förlorar Anna förmågan att känna igen folks ansikten, t.o.m. på de som står henne närmast.

Att lida av prosopagnosi (dvs sk "face-blindness") måste vara hemskt, att inte ens kunna känna igen ansiktet på sin pojkvän, eller ens sin egen pappa. Att någon du sitter och pratar med i ett ögonblick skulle kunna vara någon helt annan. Då gäller det verkligen att börja lära sig att se detaljer som står ut hos alla olika personer, typ ärr, födelsemärken eller om de råkar vara exceptionellt dåliga på att knyta sin slips.

     Filmen må inte komma ut på bio, men ändå har den ju åtminstone tre större ansikten Milla Jovovich är väl det största (henne skulle vi väl alla känna igen om hon började sparka skiten ur zombies framför oss (Alice)), sen har vi Julian McMahon (honom kan vi ju känna igen som mannen med delar av sitt ansikte fullt av metall (Dr. Victor von Doom)), och till sist har vi Michael Shanks (mannen som dött flest gånger, toppad endast av Kenny (Dr. Daniel Jacksson)).

     En spännande typ deckar-thriller, med inslag av lite skräck, jag menar vem är inte skräckslagen om den vaknar upp bredvid ett helt nytt ansikte som ligger och pratar till dig som om ni känt varandra i år? Bra gjord och bra skådespel från fröken Jovovich och snyggt goatee på herr McMahon.

Jag ger "Faces in the crowd" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 43 min

#26 All around the town (2002)

En ung kvinna som verkar fult frisk, men fortfarande lider av psykologiska trauman efter att ha varit kidnappad som barn, blir misstänkt för mord.

Ett halvbra mysterium, med endast en skådespelare jag känner igen, Michael Shanks. Det var överlag en bra prestation från alla, åtminstone för att inte vara några stora skådespelare.

     Den unga kvinnan det handlar om, lider ju som sagt av psykologiska trauman, främst personlighetsklyvning, och hennes personlighet är lika mycket delad som en tårta, hon kommer upp i en hel handfull olika personligheter. Kim Schraner spelar rollen med många personligheter bra, hon lyckas få till såväl den fyra åriga flickan, som den sensuella och resten också på ett trovärdigt sätt.

     För folk som tycker om mordmysterier så kan jag säga att det är är ett ganska bra tillskott till titta-på-listan.

Jag ger "All around the town" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 35 min

#24 Shrek forever after (2010)

Shrek Har varit lycklig över sitt familjeliv länge, men på senare tid har det börjat gå honom på nerverna att allting bara går på rutin, och han saknar sitt gamla liv som ett fruktat träsktroll. Så han gör en överenskommelse med en av de få personer man aldrig ska göra en deal med... Rumpelstiltskin...

Man ska alltid akta sig för vad det är man önskar... man ska åtminstone vara väldigt specifik med alla detaljer, det kan vi se i den här historien. Bara för att man tror att man vill ha något betyder det inte att man egentligen vill det. Om det är något man lärt sig från alla de filmer, tv-serier och annat som behandlat tidsresande på något sätt, så är det att man ska aldrig ändra på något, det får i 99,99% av alla fall en ödesdiger utgång.

     Men det var en mysig liten inblick i hur sagovärlden skulle ha sett ut om Shrek aldrig skulle ha haft den dagen Rumpel fick. En romantisk berättelse som visar på att sann kärlek alltid vinner i slutändan, sålänge man är beredd att göra det rätta.

     Till sist måste jag bara säga att Puss aldrig varit så gullig som han är i den här filmen! "Feed me! If you dare..."

Jag ger "Shrek forever after" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim 33 min

#23 The Change-up (2011)

Dave och Mitch har varit bästa vänner sen lågstadiet. Nu är Dave advokat och lite av en arbetsnarkoman, medan Mitch är raka motsatsen. På fyllan säger de något som kommer förändra deras liv på alla sätt, och fler.

Var det någon som sa Freaky Friday (1976), Prelude to a kiss (1992), The hot chick (2002), eller It's a boy girl thing (2006)? Inte? Nähä, det var bara ytterligare en kroppsbytar-film. Det finns ju inte över 50 filmer som grundar sig på samma idé redan. Men trots detta blev den ganska rolig, men den hade samtidigt sina inslag av weird och det fanns dessutom något tillfälle som var rent ut sagt äckligt, men det får du ta och se själv.

     Man valde verkligen rätt män för Dave och Mitch, Ryan Reynolds och Jason Bateman. Det var roligt att se Bateman kunna bli lite lösare, han ser oftast så stel ut tycker jag, men när man ska spela en Reynolds-karaktär så får man ju inte vara stel, då är det bättre att vara mer groovy...

Jag ger "The Change-up" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 52 min

#21 Winnie the Pooh (2011)

Nalle Puh är som vanligt ute och försöker få tag på lite honung att äta. I sitt sökande finner han Ior som har förlorat sin svans igen. Efter att alla vännerna har försökt hitta en ersättning för den förlorade svansen så blir Christopher-Robin kidnappad av den fruktade Backsoon.

En riktigt mysig film som har en distinkt Nalle Puh-känsla. Jag kan gott rekommendera den till alla som vuxit upp och älskat Puh-björnen så länge man kan minnas. Den här gången är det John Cleese som gör berättarrösten, vilket han i min åsikt gör riktigt bra, han kan få till en ganska mysig stämma som passar för sagor. Filmen har definitivt sina komiska inslag, både skämt och ordvitsar, som mer typen av slap-stick-comedy.

     Filmen inleds ju med Puhs eviga sökande efter bara lite mer honung att få smaska på, men som vanligt är det alltid jättesvårt att finna. Detta beror väl säkert på att han äter upp all honung snabbare än vad alla bin i Sjumilaskogen kan göra ny.

Jag ger "Winnie the Pooh" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 3 min

#20 La chambre verte (1978)

I slutet av 1920-talet, i en liten fransk stad bor det en man vars fru dog för ett årtionde sedan. Efter hennes död uppförde han ett rum i hennes minne och började samla på sig hennes gamla ägodelar. När en eldsvåda försör rummet, renoverar han ett gammalt kapell, där han för upp sina minnen av såväl den döda frun som alla andra han känt som dött.

En tråkig film som handlar om en mans frenetiska fasthållande vid de döda han en gång känt. Det går så långt att han i princip vägrar skaffa sig nya vänner för att det "är inte rätt att ersätta de som inte längre finns bland oss", han går t.o.m. så långt att han inte längre vill träffa en man han tidigare tröstat bara för att denne funnit en ny kärlek, bara några månader efter sin första frus död. Jag skulle inte rekommendera just den här filmen, om man inte tycker om rätt tragiska filmer. Skådespelet var rätt bra, men filmen i sig var bara trist.

     Något som däremot faktiskt är lite lustigt i den här filmen är när huvudkaraktären har gått till en skulptör som jobbar mycket med lera. Han hade beställt en staty av sin avlidna fru, när skulptören drar isär draperiet så blottläggs "statyn", men han blir alldeles missnöjd och säger att den inte alls är lik henne. Det lustiga i det hela är att statyn i själva verket är skådespelerskan, som stått modell för alla tavlor av den avlidna, som bara låtsas vara en staty, man har t.o.m. målat hennes stängda ögonlock för att efterlikna målade ögon.

Jag ger "La chambre verte" betyget 3 / 10
Speltid: 1 tim 34 min

#19 The thing from another world (1951)

En grupp vetenskapsmän och soldater ur USAs flygvapen måste göra allt för att skydda sig från ett blodtöstigt monster från yttre rymden.

En halvspännande film där det till skillnad från jordens traditioner, där djur äter växt, ett växtmonster är ute efter att döda människor och hundar. Men det här monstret ser av någon anledning mer ut som Frankensteins monster, bara i en uppsättning andra kläder, han låter t.o.m. på ett liknande sätt (grymtande, ointelligenta ljud).

     Men det här monstret verkar nästan ha mer intelligens än alla de vetenskapsmän och flygvapen-soldater tillsammans. När de i slutet av filmen försöker barrikadera en dörr, så öppnar "the thing" bara den förspikade dörren. Den öppnades nämligen inåt, inte åt det hållet människorna befann sig.

Jag ger "The thing from another world" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 27 min

Tintin et les Picaros (1991-92)

Bianca Castafiore, Irma och Igor Wagner, samt Dupontarna har arresterats i San Theodoros av general Tapioca under misstankar till planering av en komplott mot generalen. Efter att ha fått en inbjudan från Tapioca beger sig Tintin, Haddock och Kalkyl dit för att ta sig en titt på pappren som har med arresteringen att göra. Men precis som Tintin misstänker redan från början är allt i själva verket en fälla.

Det här var det sista hela äventyret Hergé lät Tintin uppleva, det finns ytterligare ett album, men det avslutades aldrig.

     Tintin verkar ha börjat växa upp lite, han verkar ha skaffat sig hobbys som han inte tidigare haft (åtminstone som han inte visat), att köra motorcykel och träna yoga. Men han är ju trots allt bara runt 18 år nu, det är iaf vad Hergé sagt i en intervju.

     Något måste ha hänt, den blonda mannen försöker undgå upptäckt genom att bära en förklädnad, dvs en hatt. Han befinner sig i San Theodoros redan innan Tintin och Haddock anländer till landet. Han går även runt under carnivalen, i folksamlingen utanför Tapiocas palats. Han letar väl säkert efter Tintin...

Jag ger "Tintin et les Picaros" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

Vol 714 pour Sidney (1991-92)

Tintin och Haddock är påväg på semester till Sidney, men mellanlandar i Jakarta. Där träffar de piloten Süt, vars uppdragsgivare, miljardären Carreida, erbjuder dem att åka med på hans plan istället för att vänta på sitt eget.

Det verkar som att miljardärer antingen klär upp sig, eller som i det här fallet att de ser ut som slashasar och att vara fattiga som kyrkråttor.

     Det är lite lustigt att Hergé namngett äventyret efter vilket flygplan Tintin och Haddock egentligen skulle ha tagit för att komma till Sidney, innan de blev erbjudna plats på Carreidas mini-jet.

     Den blonda mannen verkar ha varit på ett sidouppdrag denna gång. I slutet av äventyret kan man i nyheterna se ett inslag där man funnit dr. Krollspel omkringirrandes i New Deli, den blonde är en av de två männen som håller i Krollspels armar. Mystiskt...

Jag ger "Vol 714 pour Sidney" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

Les Bijoux de la Castafiore (1991-92)

Haddock bjuder in en grupp zigenare att bo på hans ägor, istället för att bo på en soptipp. Bianca "Näktergalen från Milano" Castafiore bjuder in sig själv att bo på Moulansart för en tid, vilket inte är överdrivet populärt hos kapten. En natt vaknar Näktergalen och upptäcker att hennes käraste juvel har stulits, Dupontarna undersöker fallet.

En mindre bit marmor är lös i trappan, alla som går i den ramlar på just den biten, Haddock vrickar t.o.m. foten. Frågan man kan ställa sig då är varför de inte bara tar bort den lösa biten, när verkligen alla halkar.

Jag ger "Les Bijoux de la Castafiore" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

Tintin au Tibet (1991-92)

Tintin och Haddock är på semester. På nyheterna hör de om en flygolycka i Nepal. I en dröm hör Tintin Tchang ropa på hans hjälp, och dagen efter läser Haddock att pojken omkommit i kraschen. Sagt och gjort, Tintin, Haddock och Milou reser dit för att leta reda på och rädda den förmodat döda pojken.

Den blonda mannen förföljer verkligen den unge reportern. Den här gången är han ute på öppen gata i Katmandu.

     Det är ju lite lustigt att när Tintin först frågar tjerpan Taky vägrar han att visa vägen pga att det är "för farligt". Men när Tintin börjar gå ensam iväg (självklart med Milou i sällskap), så kommer Haddock, Taky och tre bärare för att hjälpa honom i sitt letande. Haddock måste verkligen vara en grymt karismatisk person med enorma övertalningsförmågor han inte ofta visar, hur annars borde han ha kunnat övertala Paky att visa vägen upp till olycksplatsen i bergen?

     Spännande att få se lite övernaturligt och mystik i det här äventyret. Den mytomspunna yetin, eller m som den tydligen kallas av munkarna i bergen. Och en profet eller en siare, eller vad han nu kan vara för något, som svävar en halvmeter ovanför marken varje gång han får en uppenbarelse.

Jag ger "Tintin au Tibet" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

Coke en Stock (1991-92)

Dr. Müller har tagit makten från Emiren Mohammed been Kalish Ezab, i Khemed. Pga detta skickar Emiren sin son Abdullah med några tjänare till Molansart för att bo med Tintin och Haddock, där det är säkert. När de hör om maktskiftet i Wadesdah reser de genast dit för att hjälpa sin vän att ta tillbaka makten. Men det finns några som inte vill att Tintin ska blanda sig i och försöker göra allt för att stoppa honom från detta.

Det här är det äventyret där väldigt många av Tintins gamla bekanta gör gästspelningar, Hergé har fört ihop personer från äventyr som daterar ända bak till Les Cigares du Pharaon, och sen ska det även nämnas (åtminstone i albumet) några som man inte får se (det finns t.o.m. en person som det refereras till som kommer dyka upp först i Tintins sista hela äventyr).

     De som förts ihop är:

        - General Alcazar (L'Oreille cassée och Les 7 Boules de Cristal)

        - Emir Ben Kalish Ezab och Abdullah (Tintin au pays de l'or noir)

        - Roberto Rastapopoulos (Les Cigares du Pharaon och Le Lotus Bleu)

        - Oliveira da Figueira (Les Cigares du Pharaon och Tintin au pays de l'or noir)

        - Dr. Müller (L'ile Noire och Tintin au pays de l'or noir)

        - Dawson (Le lotus bleu)

        - Allan Thompson (Les Cigares du Pharaon och Le Crabe aux pines d'or)

        - Bianca Castafiore (Le Sceptre d'Ottokar, Les 7 Boules de Cristal och L'Affaire Tournesol)

        - Serafim Svensson (L'Affaire Tournesol)

     Den blonda mannen dyker återigen upp, även i detta äventyr. Även den här gången befinner han sig på ett hotell, den här gången är det dock inte Kalkyl som bor där, utan General Alcazar. Liksom sist så går han förbi i lobbyn när Tintin och Haddock pratar med receptionisten.

     Lagom spännande äventyr, det kan dock kännas lite segt emellanåt. Men det är alltid roligt att få se ny vänner läggas till i Tintins arsenal av kontakter han skaffat genom de snart tjoget äventyr, mannen i mitten på omslaget, dvs piloten som försökte skjuta Tintin och Haddock visar sig ju vara en riktig hyvens kille och blir snabbt både Tintins och Haddocks vän.

Jag ger "Coke en Stock" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

L'Affaire Tournesol (1991-92)

En stormig natt börjar helt plötsligt bräckliga föremål, såsom glas och porslin att gå i bitar utan synlig anledning. Några dagar senare åker Kalkyl utomlands och inget går längre i bitar. Men det verkar som att borduriska spioner är ute efter både Kalkyl och hans experiment.

Den blonda mannen gör även i detta äventyr några visiter. Han "råkar" bara befinna sig i samma hotell som Kalkyl bor på, han går förbi i lobbyn när Tintin och Haddock pratar med receptionisten, när Titnin och Haddock senare åkt till Bordurien för att leta reda på Kalkyl så går de på en av Madame Castafiores operor, efter föreställningen försöker de blanda sig i folkmassan, och även där befinner sig den blonda mannen "bara av en händelse". Jag tror nu, mer än någonsin, att han följer efter Tintin som spion för någon främmande makt.

     Tintin är en väldigt fascinerande person. Han är bara ca 16 år gammal i det här äventyret, ändå kan han köra såväl helikopter som pansar bandvagn. Undra när han har haft tid att lära sig köra alla de fordon han kör igenom sina äventyr. Bandvagnen lär ju inte vara det sista nya fordon som vi kommer få se Tintin handskas med.

Jag ger "L'Affaire Tournesol" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

On a marché sur la Lune (1991-92)

Nu är månexpeditionen i full gång. Jordens första rymdresenärer har lämnat jordens yta och är på väg till månen. Men det är mycket oförutsett som händer, och några de inte räknat med som följt med på raketen.

Andra halvan av Tintins längsta resa någonsin. Det sägs att sovjeten Yuri Gagarin var den första mänskliga rymdresenären, och att Neil Armstrong vad den första människan att sätta sin fot på månen. I det här äventyret har vi motsatsen bevisad; Tintin, Haddock, prof. Kalkyl och prof. Wolf tillsammans med Milou var de första jordlevande varelserna att lämna komforten av jordens atmosfär. Objectif Lune och On a marché sur la Lune skrevs 1953 och -54, dvs 15 år innan Armstrong gick på månen och sju år innan Gagarin sändes ut i rymden.

     Något som fascinerar mig lite under det här äventyret är att i syreväg hade man bara räknat med att det skulle vara fyra personer och en hund, så när Dupont och Dupond helt plötsligt dyker upp blir alla väldigt förvånade och oroliga över om syret kommer att räcka eller inte. Att de hade två extra madrasser kan man ju förstå, deras britsar är knappast de bästa att ligga på om man t.ex. skulle ramla och bryta ett ben eller liknande. Men jag undrar varför de hade tagit med två extra par magnetskor för att motverka tyngdlösheten och två extra rymddräkter. Hade de räknat med att Kalkyls geni och Haddocks stora personlighet skulle behöva varsin egen dräkt, eller vad är det frågan om?

     Den blonda mannen är återigen med i bild, men han måste vara på ytterligare ett av sina infiltreringsuppdrag. I slutet av äventyret när raketen landat och några män inom rymdprogrammet tar sig ombord för att rädda passagerarna så är han den tredje som går in... Vad är hans uppsåt egentligen? Vi får väl kanske veta det i sinom tid... Undra vad han kommer att göra eller förfölja Tintin härnäst.

     I övrigt var det ett mycket spännande äventyr, och det är roligt när de har med referenser från Tintins tidigare äventyr.

Till sist vill jag citera Duponts oerhörda visdom.

     "Ingen mänsklig hand har satt sin fot här förut."

Jag ger "On a marché sur la Lune" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim

#18 Lost Treasure of the Grand Canyon (2008)

En arkeologexpedition har försvunnit i Grand Canyons ödemarker, i sökandet efter en stor skatt. Den ledande arkeologens dotter, tillsammans med med en gruppkollegor och vänner, sätter av för att leta reda på Dr. Samual Jordan. Vad de finner däremot är inget de någonsin kunnat drömma om.

Skådespelet var inte det bästa, det fanns dock några bättre presentationer, däribland Michael Shanks, även om det inte var hans bästa. Mise-en-scenen såg ganska okej ut, men det var inget märkvärdigt, som det sig brukar i lågbudgetfilmer så kunde man tydligt se att t.ex. stenar och klippblock som föll bara var gjorde av frigolit. De animerade delarna (som t.ex. templet på avstånd, monstret m.m. såg väldigt tafatta och billiga ut, det mesta hade samma matta nyans och det var kort om skuggor och andra detaljer som gör att saker ser verkliga ut..

     Enda anledningen man har att se filmen är om man är en beundrare till någon eller några av skådespelarna, annars var det ingen stor hit i mina ögon.

Jag ger "Lost Treasure of the Grand Canyon" betyget 4 / 10
Speltid: 1 tim 28 min

Objectif Lune (1991-92)

Tintin och Haddock blir bjudna att komma och hälsa på Kalkyl i Syldavien, och se hans senaste projekt. Men att det handlar om en månraket var det ingen av dem som väntade sig. Men någon inom projektet är inte helt och hållet den som den utger sig för att vara, men vem är det?

Början till ytterligare ett riktigt spännande äventyr, men vad är det som inte är spännande med rymdraketer och månfärder?

     När Tintin beger sig upp till luftschaktet för att leta efter de två fallskärms hoppande spionerna så slås han ut av en som varit gömd, men hur då egentligen? Allt man får se är hur den gömda spionen riktar en pistol mot Tintin, och sen faller han till marken... När han senare vaknar upp i sjukstugan på basen så har han ett lindat huvud. Blev han skjuten i huvudet eller bara slagen medvetslös?

     Det befinner sig ju en mullvad inom rymdprojektet, men i det här äventyret får man ju aldrig öppet veta vem det är. Men lyssnar man när mullvaden petar ut hemliga dokument till en av spionerna så kan man lista ut vem det är genom att lyssna noga på dennes röst.

     I ett inlägg om ett tidigare äventyr (Lile noire) så skrev jag om att det var en blond man som verkade följa efter Tintin. Nu har han en än gång dykt upp, men denna gång råkar han inte bara befinna sig på samma gata som Tintin, den här gången är han inne i det tillhåll som äventyrets skurkar håller till i. Det måste vara någon sorts komplott mot Tintin. Det kan ju inte bara vara ett sammanträffande som den här onämnbara, blonda mannen dyker upp fört i närheten av Tintin vartän han beger sig, och sen i samma rum som skurkarna som håller på och försöker kapa den radiostyra månraketen Kalkyl har byggt.

Jag ger "Objectif Lune" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim

#17 Puss in boots - A furry tail (2011)

Mästerkatten i stövlar har hjälpt sin herre finna sin kärlek. Men strax efter giftemålet försvann katten utan ett spår, och kungen är förtvivlat orolig över var han kan ha tagit vägen.

Det var lite roligt att för en gångs skull få se den andra sidan av "The End". Iofs är det roligt eller mysigt att se vad det är som leder upp till ett lyckligt slut, men det är inte ofta man får se hur det går sen, om det nu inte är så att de gör en uppföljare för att kunna mjölka ur så mycket pengar det bara går ur en film eller historia som sålde bra första gången den visades.

     De har verkligen lyckats träffa en stor variation i nationaliteter, det är ju inte så att de bor i ett och samma land där alla borde ha samma accent. Iofs kan det väl vara bra att visa barnen att folk från alla länder kan leva tillsammans. Bl.a finns dessa med:

 - Katten är fransos

 - Brevduvan är irländare

 - De tre blinda mössen är engelsmän

 - Trollkarlen / den onda är ryss (vad annars?)

Jag ger "Puss in boots - A furry tail" betyget 5 / 10
Speltid: 41 min

#16 Bang Bang You're Dead (2002)

Trevor är en missförstådd high school elev. Innan sommaren så hotade han att spränga skolans fotbolls lag, sen dess har folk varit rädda för att vara i hans närhet. Trevor blir ombedd av skolans drama lärare att spela huvudrollen i en pjäs som heter "Bang Bang You're Dead". Men när såväl skola som samhälle för höra om pjäsen och vem som innehar huvudrollen, så gör de allt för att få den inställd.

En väldigt gripande film och helt klart en av mina favoriter. Ben Foster gör huvudrollen helt superbt och man känner verkligen all hans smärta bara av att se honom agera. Ser man den här filmen och kan ha tendenser att gråta, så får man vara beredd på att göra det i den här också.

     Det här är en film som fler borde se, en film som borde visas i skolan under lektioner som handlar om skol-skjutningar i USA. När man ändå visar Bowling for Columbine (2002), varför inte visa den här också? Istället för att få se klipp och höra historier om skjutningen i Columbine, så kan man väl visa en film som går ungdomarna mer in på djupet, så att man kan få se hur människorna bakom vapnen är och inte bara konsekvenserna.

     Något som slår mig är att alla i Rivervale är jätterädda för Trevor, vissa går omvägar runt honom, polisen stoppar honom på gatan för att söka igenom hans väska osv. Hans lärare Mr. Duncan, spelad av Tom Cavanagh, ser honom dock för den missförstådda person han är, vilket man kan förstå, det ska ju alltid finnas den förstående vuxna. Sen har vi Jenny, den nya tjejen som inte var där för bombhotet, så hon ser ju bara den snälla killen han egentligen är. Men de andra skådespelarna i pjäsen, varför beter inte de sig likadant som resten av alla eleverna i skolan? Visst att det antagligen inte skulle bli någon film isf, men om man tänker utifrån om det hade varit på riktigt, hur stor är chansen att läraren skulle ha lyckats hitta precis rätt antal elever som vill vara med i pjäsen som inte tycker illa om och är rädda för Trevor?

     Alla föräldrarna i  samhället kräver att pjäsen läggs ner; så den är inte längre kvar i skolan och det övas inte under skoltid. Men hur tänker de när de hotar med att ta sina barn ur skolan när pjäsen övas i den allmänna teatern på fritiden, och hur kan rektorn hota med att anmäla läraren till skolnämnden och facket om han inte ställer in den, när han gör allt arbete på sin egen fritid, och pjäsen inte längre har något samröre med skolan?

Jag ger "Bang Bang You're Dead" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim 27 min

#15 Crazy, Stupid, Love (2011)

Makarna Weaver genomgår en skilsmässa, och maken Carl får flytta ut. Samtidigt som han försöker hålla en bra relation med sina barn och klara sig igenom skilsmässan, så träffar han en ung man som lär honom att återfinna sin manlighet.

En lite små-clyshig romantisk komedi, som var ganska förutsägbar. Men det var helt klart värd att se, den hade några oväntade twister och den hade definitivt sina humoristiska stunder.

     Steve Carell är vanligtvis en ganska obekväm och stel person, därför tyckte jag att han gjorde den här rollen som den till en början lite tråkiga förorts-maken som är väldigt obekväm i sällskapet av personer ur det motsatta könet. Ryan Gosling däremot, kan verkligen pricka rollen som hunk bra, även om han passar minst lika bra som en riktig loverboy och romantiker (tänker främst på The Notebook (2004)).

     Så tjejer (och killar också för den delen), vill ni se några snygga magrutor samtidigt som ni kan få er ett och annat skratt kan ni ta och kolla in Crazy Stupid Love.

Jag ger "Crazy, Stupid, Love" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 58 min

Tintin au pays de l'or noir (1991-92)

Av någon outgrundlig anledning så exploderar plötsligt bensinen runt om i Belgien. Tintin luskar reda på varifrån oljebolaget får sin bensin och tar sig till orienten. Där träffar han på en av de personer han minst anat...

Det är lite lustigt att alla araberna har en grå nyans i huden, sist jag kollade så hade de väl ändå en brunare nyans. Något annat som är lustigt är ordspelen på många av de arabiska namnen; t.ex. en sheik heter Bab El Ehr (pratkvarn) och Bir El Ambik (en belgisk öl).

     Något som verkar gå igenom Tintin-serierna är lättheten att bli galen. I Les Cigares du Pharaon var det iofs ett nervgift som blev orsaken. Men här räckte det visst att bara få sig ett slag i ansiktet och ramla ner nån meter, men Tintin hade ju tur som inte gick det ödet till mötes, utan blev bara tillfälligt medvetslös.

     Något som är ganska faschinerande är biverkningarna efter att ha ätit det som gjorde bensinen så explosiv, tar man bara en titt på omslaget så förstår man vad jag menar.

     Det svarta guldet är faktiskt det albumet som sålt flest upplagor i Sverige.

Jag ger "Tintin au pays de l'or noir" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

Le temple du soleil (1991-92)

Sju  vetenskapsmän har försatts i en mystisk dvala och professor Kalkyl har blivit bortrövad. Tintin, Haddock och Dupontarna har satt av i letandet efter sin kära vän. Tintin och Haddocks letande tar dem upp i Anderna, medan Dupont och Duponds letande för dem någon helt annan stans.

Den andra halvan i ett av de bästa Tintin-äventyren. Dock finns det delar som är ganska otroliga, t.ex. hur Tintin lyckas lura Inca när de är satta att offras, Inca var nämligen väldigt duktiga på astronomi och borde ha känt igen och vetat vad en solförmörkelse var för något.

     Det är ett riktigt mysterium hur Dupontarna så snabbt lyckas ta sig till de ställen de tar sig till för att söka efter Kalkyl. Men jag måste ändå säga de är väldigt duktiga på att avläsa pendeln de har till "hjälp".

Jag ger "Le temple du soleil" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim

Les 7 boules de cristal (1991-92)

Ombord på tåget för att hälsa på Haddock läser Tintin i tidningen om sju upptäcktsresande som nyligen kommit hem från Anderna. En efter en faller de sju medlemmarna ur expeditionen i en mystisk dvala. Nu har Tintin, Haddock och Kalkyl blivit indragna i en urgammal spådom.

Det här är början till ett av Tintins bästa och mest spännande äventyr, iaf enligt mig. En anledning som jag tror kan ha en del i varför jag gillar det här äventyret bättre än tidigare kan vara för att det inte har samma uppenbara politiska innehål som tidigare äventyr har haft, trots att äventyret skrevs under andra världskriget.

     Hergé fick inspiration till det här äventyret från en verklig expedition och utgrävning av Tutankhamuns grav och den förbannelse som sägs ha drabbat Howard Carter expeditionen i början av 1900-talet. Samma expedition nämns i början av det här äventyret från en man som sitter bredvid Tintin när han läser om de sju upptäcktsresande.

     Jag tycker att det är roligt att Tintin använder sig av kontakter han fått från tidigare äventyr, här ringer han och ska varna professor Paul Cantonneau, en professor han lärde känna i Den mystiska stjärnan, om kristallkulornas förbannelse.

Jag ger "Les 7 boules de cristal" betyget 9 / 10
Speltid: 1 tim

Le Trésor de Rackham le Rouge (1991-92)

Efter att ha listat ut vad de tre pergamenten med ledtrådar, funna i masterna på de tre Enhörningsmodellerna, betyder så ska Tintin och Haddock bege sig ut på en expedition för att finna Rackham den Rödes skatt.

Det var trevligt att än en gång få höra professor Carl Kalkyl missförstå och prata goja igen. Mannen hör verkligen ingenting, det är ganska fascinerande att han inte verkar vilja acceptera det och skaffa en hörapparat än.

     Skeppet som expeditionen åker ut med, Sirius, fick man faktiskt se i L'Étoile mystérieuse (dock inte i det animerade äventyret, endast i albumet). Sirius är döpt efter det första skeppet som korsade Atlanten med bara ångkraft, SS Sirius, men i övrigt är det baserat på ett skepp som hette John-o. 88.

     Bra avslut på Le Secret de la Licorne. Undra om Hergé gjorde några efterforskningar när det gäller hajar inför det här äventyret, hade varit intressant om han skulle ha dykt ner och brottats med hajar bara för att få veta hur det är.

Jag ger "Le Trésor de Rackham le Rouge" betyget 8 / 10
Speltid: 30 min

Le Secret de la Licorne (1991-92)

På en loppmarknad fyndar Tintin ett gammalt modellskepp. Genom en olycka finner Tintin att centermasten gömde en bit pergament med ledtrådar för en riktig skattjakt. Nu sätter Tintin och Haddock av för att leta reda på resten av ledtrådarna.

Det är ganska roligt att se hur man kan leva sig in i gamla historier ibland, och Haddock är inte sämre han på att leva sig in i sitt berättande om hur hans förfader riddar Haddock slogs för skeppet Enhörningen.

     Haddocks förfader, som egentligen heter François de Haddoque på franska, baserades på en admiral Sir Richard Hoddock som levde under 1600- och början av 1700-talet, detta efter att Hergé upptäckte att den riktiga admiralen var lik kapten Haddock både till utseende och uppförande. Richard Haddock ska ha varit kapten på ett skepp som under ett slag började brinna, vilket medförde att han var tvungen att överge skeppet och sedan bli räddad till sjöss.

     Piraten som den tecknade Haddock slåss mot ska även han ha funnits på riktigt, han hette i verkligheten John Rackham och var kapten på ett skepp med två kvinnliga pirater.

     Ett spännande äventyr som ska bli riktigt spännande att se på bio när Steven Spielberg och Peter Jackssons datoranimerade version, The Adventures of Tintin, har premiär 28 oktober 2011.

Jag ger "Le Secret de la Licorne" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

L'Étoile mystérieuse (1991-92)

En varm natt uppenbarar sig en ny stjärna på himlen, när Tintin kontaktar observatoriet får han reda på att det är en meteorit som är på kollisionskurs med jorden.

Det är roligt att se att vår världs alla länder kan gå ihop och samarbeta ibland, även om det bara är i ett tecknat äventyr om en modig reporter, man måste väl börja någonstanns.

     Det är lite synd att den meteorit-delen som faller ner i ishavet inte finns på riktigt, det skulle lösa många problem på vår planet, t.ex. världshungern. Tänk att bo i en fattig by, mitt ute i ödemarken i något u-land, och en dag kommer det en lastbil eller en helikopter och levererar ett par 100 kg-äpplen som växte fram och mognade samma morgon.

     Något som däremot inte är så troligt är de enorma insekterna på kommer fram när Tintin befinner sig på den stora himlastenen. Det har sagts mig att insekter av den storleken inte skulle kunna överleva, utan deras exo-skelett skulle vara för tungt för dem själva. Men, den som sa det till mig skulle ju mycket väl kunna ha fel och insekter stora som schäfrar mycket väl skulle kunna finnas och överleva hur bra som helst.

Jag ger "L'Étoile mystérieuse" betyget 8 / 10
Speltid: 30 min

Le Crabe aux pinces d'or (1991-92)

En natt blir en matros dränkt i hamnen, efter att han informerat en polis om skumraskaffärerna som pågår omborde det skepp han jobbar på. Tintin följer ett spår av ledtrådar som för honom ombord på skeppet där han blir vän med kapten Haddock. Nu är det upp till dessa två att lösa mysteriet och ta fast bovarna.

Det var roligt att äntligen få träffa Kapten Haddock igen, jag trodde nästan att han skulle ha kommit in tidigare i Tintins liv, men se så fel man kan ha.

     Kapten Archibald Haddock har en förstestyrman som heter Allan Thompson. Allan är en riktig skurk som håller Haddock ned supen för att han ska kunna styra och ställa som han behagar på fartyget. Men det här är faktiskt inte första gången man får träffa på Allan, han är första gången med i Les Cigares du Pharaon, det är han som kastar Tintin, Milou och professorn överbord när de ligger i kistorna. Men han var inte med i detta äventyr för än Hergé tecknade om några av de tidigare albumen på 40- och 50-talet.

Jag ger "Le Crabe aux pinces d'or" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

Filmstaden Kista, Stockholm, Sverige

Filmstaden Kista ligger belägen på den övre våningen i Kista Gallerias norra ände. Biografen har 11 salonger, varav de tre stora är utrustade för att kunna visa filmer i 3D. Biografen består av två våningar; en övre med salong 1-3 (3D-salonger) och på den undre, dvs den man kommer in på, finns salong 4-11.

Biografens entré

Biografen har planer på att bygga om, därför var det inte länge sedan som de två rökhålen byggdes igen. Det är inget man behöver oroa sig för, för det visade sig efter att de byggdes att de egentligen inte hade någon funktion, de skulle inte ha lett ut rök som de var ämnade för iaf. Detta har gjort det bättre på många sätt, framför allt har både de som arbetar och gästerna mer yta att röra sig på och det känns betydligt större.

Kistas foajé

De tre största salongerna i Kista har alla varsina 202 sittplatser, och alla tre är utformade som bilden visar, enda skillnaden är att sal 2-3 inte har den enligt bilden högra dörren. 

Salong 1

#14 I love you, man (2009)

Peter Klaven ska snart gifta sig, enda problemet är att han inte har några manliga vänner. Därför går han på en serie man-dejter för att finna sin bröllopsmarskalk. Men när han väl finner sin bästa vän, så sätter den ny vänskapen brudparets relation på prov.

Paul Rudd och Jason Segel bildar en riktigt bra komedi-duo, jag kan nog inte tänka mig några andra skådespelare i rollerna som Peter och Sidney. Det var lite överraskande att få se Lou Ferrigno vara med och spela sig själv.

     Man borde definitivt se den, det är en film som kommer locka fram många skratt, samtidigt som den kommer med ett gäng "huh!?"-ögonblick. Bara att få se Rudd spela luftgitarr eller försöka komma på ett smeknamn är sjukt roligt.

     Sidney har en ganska intressant syn på livet, en åsikt är att vi alla egentligen bara är djur som måste kunna släppa lös sin inre best ibland. För vissa ligger det nog lite sanning i det. Vem vet, världen kanske skulle kunna bli en lite vänligare plats om vissa kunde stå och skrika av sig lite under en brygga på stranden ibland...

Jag ger "I love you, man" betyget 7 / 10
Speltid: 1 tim 45 min

Le sceptre d'Ottokar (1991-92)

En dag finner Tintin en portfölj på en bänk i parken. Han lyckas hitta ägaren, sigillografen Halambique, och blir erbjuden att följa med till Syldavien, för att hjälpa professorn med hans forskning. Men snart upptäcker Tintin spår en komplott att stjäla Kungens spira och därmed tvinga honom att abdikera.

Det låter lite roligt när Tintin går runt och frågar syldaverna om de pratar svenska, varför skulle de göra det egentligen? Det känns verkligen konstigt hur många det är som är med i komplotten, det verkar ju vara var och varannan person som Tintin stöter ihop med.

     Hergé ska ju ha gjort efterforskningar sen flera äventyr tillbaka för att göra allt Tintin råkar ut för ska vara mer verklighetstroget. Men att kastas ut ur ett flygande flygplan och överleva tycker jag låter väldigt otroligt. Iofs kan planet ha flugit lite lägre, och det är säkert inte omöjligt att man överlever, sen hjälpte nog lite att han landade på en vagn med hö. Hur som helst, han har ju väldigt mycket tur när det gäller olyckor.

     Milou ser riktigt gullig ut, när han i slutet spatserar in i kungens kammare, de lyckades verkligen göra honom söt när han ska gå och se stolt ut.

Jag ger "Le sceptre d'Ottokar" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

#13 La Flûte à six schtroumpfs (1976)

En kringresande handelsman kommer en dag till kungens slott för att försöka sälja instrument till hovbarden Pirlouit. Men eftersom alla tycker hans musik är hemsk så schasar kungen iväg handelsmannen innan Pirlouit kommer ner. Handelsmannen tappar dock en flöjt som Pirlouit lyckas få tag på, och han upptäcker snabbt att det är en magisk flöjt. Den onda McCreep stjäl flöjten för att kunna råna folk. Nu är det upp till Pirlouit, Johan och Smurfarna att få tillbaka den magiska flöjten.

Vad kan man säga om den första animeringen av smurfarna? Eftersom det var väldigt länge sedan jag såg Smurfarnas tv-serie, så mindes jag inte riktigt om det finns andra människor än Gargamel (men det hade ju varit konstigt om det inte funnits det, finns det en borde det ju logiskt sett finnas fler). Det var intressant att få se introduktionen av Smurfarna i de rörliga medierna, jag har alltid varit svag för pilotavsnitt och indroducering.

     Smurfarnas röster låter alla väldigt skräniga, förutom Gammelsmurfens, som låter mer som en gammal mans. Rösterna påminner lite grann om lätet som blir när man suger in luft igenom ett munspel. De är rätt irriterande, och ibland skär det det t.o.m. i öronen, men mest bara när det är många Smurfar som pratar samtidigt.

Jag ger "La Flûte à six schtroumpfs" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 14 min

#12 good night, and good luck (2005)

Ed Murrow är en journalist, med sitt eget halvtimmes-program på tisdag kvällar. En dag bestämmer sig Ed och hans kollegor för att kritisera den amerikanska senatorn Joseph McCarthy, och dennes inställning till kommunism.

Jag hade inte hört eller läst speciellt mycket om filmen innan jag såg den, bland det lilla jag visste om den var att det var George Clooney som hade regisserat den. Jag blev därför positivt överraskad när jag såg alla skådisar jag kände igen, både mer och mindre kända; t.ex. Jeff Daniels och Robert Downey Jr., eller Patricia Clarkson och Reed Diamond, t.o.m. Clooney hade en roll i filmen. De gjorde alla ett bra jobb, David Strathairn gjorde sin roll som Murrow riktigt bra.

     Något intressant med just den här filmen är att den spelades in i färg, och gjordes om till svart-vit på efterhand för att det skulle bli den bästa bilden det skulle kunna bli, med kontraster osv.

     Clooney bestämde sig för att under de scenar när senator McCarthy skulle uttala sig i tv-programmet så användes arkiverade klipp av den riktiga McCarthy. En väldigt komisk sak som förekom under testvisningen av filmen strax efter att den producerats, var att åskådarna trodde att McCarthy i själva verkat var en skådespelare, och de klagade på att han spelade över i de klippen där han förekom.

     En ganska bra film i min smak, men man uppskattar den nog mer om man t.ex. har kommunistiska åsikter eller liknande. Den var intressant att se en gång, men jag kommer nog inte sätta mig och titta på den igen.

Till sist citerar jag Edward R. Murrow:

     "Good night, and good luck."

Jag ger "good night, and good luck" betyget 5 / 10
Speltid: 1 tim 33 min

L'ile Noire (1991-92)

Tintin blir skjuten när han vill hjälpa en pilot med hans motorproblem. Åtskilliga försök görs därefter av en Dr. Müller och hand hantlangare att oskadliggöra honom. Han förföljer Müller till Storbritannien och avslöjar en ondskefull plan och en gammal legend.

Ruinerna på den svarta ön är baserade på en riktig medeltida borg i Skottland. Likaså är byn Kiltoch, som på riktigt heter Castlbay. Odjuret som enligt legenderna ska finnas på den svarta ön, och anledningen till att ingen åker dit (förutom Tintin vill säga) är en ganska spännande överraskning, för jag väntade mig inte att det skulle vara vad det var iaf.

     Något som jag kom att tänka på i början av det här äventyret är när Tintin sätter sig på ett tåg så passerar det en blond man i korridoren utanför hans hytt. Den mannen verkar förfölja Tintin lite, för man kan se honom dyka upp lite då och då. Första gången man fick se honom var i Chicago när Tintin besökte Amerika.

     Ett riktigt spännande äventyr som framför allt utspelar sig i England och Skottland. Tintin får till och med en riktig skotsk utstyrsel, med kilt och allt.

Jag ger "L'ile Noire" betyget 8 / 10
Speltid: 1 tim

#11 The Smurfs [2] (2011)

Smurfarna lever lyckliga i sin Smurf-by, med sin ständiga rädsla för den onda trollkarlen Gargamel och hans elaka katt Azrael. Dagen innan den blå månen lyckas Gargamel av en olycka finna Smurf-byn och jagar ut alla Smurfarna i skogen. Några av Smurfarna hamnar på villovägar och sugs in i ett hål i det förbjudna vattenfallet. När de kommer ut igen vet det inte var in i Smurf de är någonstanns...

En rolig och ganska spännande fortsättning på den populära belgiska barnserien Smurfs (1981), från 80-talet. Något de gjorde bra med filmen var att få med massor med detaljer om Smurfarna, t.ex. att Smurfette blev skapad av Gargamel för att infiltrera Smurfarna, eller bara något så litet som att när en ny Smurf "föds" så kommer den med en stork.

     En av anledningarna till att jag ville se The Smurfs, bortsett från att det är Smurfarna, var att Neil Patrick Harris spelar en av huvudrollerna. Som vanligt gör han en bra prestation, iaf enligt mig, och vem mer kan jag tala för... Det var en kul överraskning att se Hank Azaria som Gargamel, han gjorde denna galna roll helt superbt.

     Jag var till en början skeptisk till den här filmen, det såg väldigt mycket ut att kunna bli ännu en Stuart Little (1999). Visst det finns likheter, men den är fortfarande så mycket bättre. Helt enkelt en helt okej film för hela familjen, och speciellt för den riktiga Smurf-tasten.

Till sist har jag bara en fråga till dig: Vad får man om man korsar en Smurf med en ko?

(När du gissat svaret, så finns det rätta under bilden)

Jag ger "The Smurfs" betyget 6 / 10
Speltid:  1 tim 43 min
Svar: Blue cheese

#10 The Beaver (2011)

Walter Black lider av en tid tillbaka av depression, en dag klarar hans fru inte av att leva med honom längre, så hon ber honom flytta. Han finner en bäver-handdocka i en sopcontainer vid ett snabbköp. Efter att ha misslyckats med att ta livet av sig på fyllan så börjar bävern prata med Walter, och snart har "The Beaver" tagit över hans liv.

Efter skandalen mellan Mel Gibson och hans ex så var det många som tvivlade på att han skulle få skådespela i några fler filmer. Jodie Foster var nog en av de få som ville ha med honom i en film för tillfället. Vilket enligt mig var ett bra val, bara för att en man anklagats för att ha slagit någon, vilket man självklart aldrig någonsin ska göra!, så betyder ju inte det att han har blivit en dålig skådis för det. Jag har alltid tyckt att Mel har varit en hyfsat bra skådespelare, och de tidigare filmer han gjort har ju också varit bra, iaf i min smak.

     Filmen i sig är bra, och man kan som utomstående få en aningen bättre inblick i hur en deprimerad person lever, och hur denne kan få utlopp för sig själv. Sen att detta utlopp råkar vara en gammal handdocka hittad i en container mitt i natten har ju inget med saken att göra. En docka som följer honom överallt; under middagen, i duschen och när han har sex... Lite vidrigt för min smak, men han verkar ju må bättre, det är ju alltid nåt. Men hans hand måste ju börja lukta lagom mysigt efter ett tag. Men jag tror att det kan vara en bra film att se någon gång i sitt liv.

     Till sist har jag bara en till sak att säga, något jag själv inte visste om förrän nu; Det är tydligen väldigt stort i Sverige med receptbelagda dockor för personer med psykiska problem...

Jag ger "The Beaver" betyget 6 / 10
Speltid: 1 tim 31 min